Until I got hurt

By Miss Känsloslav, 2008/10/31

Men det är då själva…!!! att jag ska slå i mina bångstyriga lemmar i varenda utstickande kant som finns, varenda vaken sekund på dygnet. Själv förespråkar jag en värld av runda, mjuka, klotformade former och föremål, och har till och med gått så långt i min kamp att jag har förvandlat min kropp till en exakt kopia av denna utopi.

“It was the type of knee impact that is so sudden and unexpected that, initially, you think you’ve got away with it. ‘Oh, my knee has been in sharp collision with a hard and unyielding object,’ you think. With the slightest of pauses, you further reflect, ‘And, gosh, there doesn’t appear to be any pain. What a happy and pleasing phenomenom.’ This smoothly segues into ‘Arrrrrrghhh!’”

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

2 svar på “Until I got hurt”

  1. Manis says:

    Jag har också varit ett offer i många år och hunnit fundera mycket. Just nu har jag två teorier som ev. går att kombinera:
    1. Jag har bråttom och försöker multitaska jämt. Lite stress = disträ = ont-i-knä.
    2. Jag är lat och orkar inte röra på mig ordentligt, vilket medför att jag försöker ta genvägar även runt bordsben och dörrkarmar.

  2. Anna Tyranna says:

    Hahaha! Åh, jag kan verkligen relatera till det du säger, särskilt på punkt nummer två. FÖRSTÅÅÅR inte att jag inte kan vänja mig av vid den ovanan och börja se mig för; man har ju liksom bara tio tår på en livstid. Min lilltå börjar redan vissna undan.

Svara på