And, after all, I’m only sleeping

By Miss Känsloslav, 2008/05/22

Det finns viktiga saker att blogga om, och så finns det viktiga saker att blogga om. Som det jag tänker berätta om nu till exempel. En händelse som revolutionerar hela forskningsvärlden. Som ställer allt vi vet – eller trodde oss veta – om världen och mänskliga relationer på sin spets. Igår morse befann jag mig på mottagaränden av ett förnedrande sms. I sig ingen ovanlig företeelse, förstås. Det var ifrån Peter Plan. Än en gång, mer en helt vanlig punkt på dagordningen än inte. Men. Sedan kommer vi till själva innehållet.

Innan jag börjar vill jag bara ha sagt att jag har full förståelse för att man börjar få slut på ammunition efter ett snart treårigt krig med nästintill dagliga förolämpningar och dödshot… Jag menar, vi har legat i våra respektive skyttegravar och desperat fumlat efter vartenda negativt laddat ord i hela historien, smort in våra bajonetter med frätande personattacker, successivt trasat sönder varandras akilleshälar med en slö… öh… sked… och verbalt spottat varandra i ansiktet varje morgon och kväll i över tusen dagars tid. Det är liksom normalt att börja greppa efter höstrån vid det här laget.

Men när jag läste hans meddelande kunde jag inte hjälpa att le lite klentroget med ryckande mungipor, som när Mark Darcy får syn på julgranen som en totally sloshed Bridget gick lös på med en sax natten innan, och artigt fråga vad han höll på med. Peter Plan var lika ställd som jag. Han hade inget minne av att han överhuvudtaget hade skrivit det, utan menade allvarligt på att han måste ha författat detta litterära storverket i sömnen…! Vilken fantastisk tanke, att när våra sköra och bräckliga kroppar inte längre orkar hata; när knäna viker sig under oss och vi rasar orkeslöst ihop,så tar vårat undermedvetna över och fortsätter kriget. Är det inte fint??

Vad han skrev förresten? Jo:

Bä bä lilla gris, har du något fett?

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Svara på