Drömde en sån fin dröm inatt. Jag spelade för Man United och fick en långpassning som jag tog ned på knäet och sedan sköt iväg på volley. Känslan när bollen snuddade vid målvaktens fingertoppar och sedan gled in i mål var obeskrivlig – jag snurrade runt på en tjugofemöring och lät  blicken svepa över planen med en enda tanke i huvudet.  Wayne kom springandes för att gratulera mig och jag kastade mig i hans famn och tryckte min näsa hårt, hårt mot hans väldiga tjurnacke… och det var den mest underbara känslan i världen.

Jag ser detta som ett tecken. Jag är fast övertygad om att jag och Rooney hade kunnat bli riktigt goda vänner om vi någonsin träffades. Ok ok, jag vet att man fantiserar så om många och att det alltid är rent önsketänkande, men i det här fallet tror jag verkligen att det vore möjligt  – jag ser framför mig hur vi blir gamla tillsammans medan vi spelar Fifa och kickar boll och…  gör en massa andra gemensamma aktiviteter som jag bara  inte har kommit på  riktigt än.

You know, Lindsay, as a therapist, I have advised a number of couples to explore an open relationship where the couple remains emotionally committed but free to explore extramarital encounters.

Well, did it work for those people?

No, it never does. I mean, these people somehow delude themselves into thinking it might, but… but it might work for us!