I should think positive – no wait, I didn’t say that

By Miss Känsloslav, 2009/11/24

Förlåt för de dåliga uppdateringarna, men iiinteeerneeet fuuungeeeraaar iiinteeeöööhhh! Seriöst. Stendött i lägenheten. Plågsamma dödsryckningar i klassrummet. Inga andra datorer att tillgå inom en femmilsradie. I’m mad as hell and I’m not gonna take it anymore! Om man typ skulle andas ordet “civilisation” i den här förbannade hålan så skulle förmodligen någon genast hyssja ner en, desperat se sig omkring enligt devisen ‘väggarna har öron’, och förtroget luta sig nära för att viska: “Don’t- don’t mention the war. Svalöv och utveckling har inte riktigt sett eye to eye sedan hjulet uppfanns förstår du…”

För några veckor  sedan berättade jag en historia för Ninja om våran hund, som hade känt igen en gammal klasskompis till mig fastän det var åtta år sedan de träffades sist. Just siffran åtta tog jag såklart direkt ur luften eftersom huvudsaken var att budskapet gick fram, men Ninja ignorerade helt och hållet min storslagna poäng om djurens utvecklade känsloliv utan dök istället rakt ner på min vita lögn. “Åtta år? Guuud vad skönt det känns att få höra det!” ropade hon lättat, och jag -  som fortfarande trodde att jag befann mig på säkert vatten – nickade instämmande med något moderligt i blicken när jag tänkte på min genomkloka, lurviga vän.

“Ja för man har ju hört det där ryktet om att alla celler i kroppen byts ut efter sju år, och att man i teorin förvandlas till en helt ny människa efter den tiden. Men det här bevisar ju alltså att man fortfarande är sig själv! Fantastiskt”, fortsatte hon, i samma lättade anda som någon som precis har fått reda på att den elakartade leverfläcken på rumpan i själva verket bara är ett intorkat kiwiskal. Vad? Det hände faktiskt en, öh, kompis till mig. Jag strålade panikslaget från öra till öra mot henne samtidigt som jag maniskt nickade mitt medhåll, precis som Bridget när Daniel Cleaver frågar “The F.R Lewis who died in 1978?”.

I ALLA FALL. Poängen med den här lilla anekdoten är att vi definitivt blir nya människor vart sjunde år, utan några som helst förankringar i de  historiska ‘jag:en’.  Jag menar, vart finns den lilla tolvåriga flickan som med en ängels tålamod väntade i typ fyra timmar på att Wedding singer/Sliding doors-trailern skulle laddas färdigt (alltmedan modemet hostade bräckligt i bakgrunden, redo att rasa ihop och dö så snart telefonen ringde) nu? Vart håller hon hus? Finns det ens den minsta atom kvar av henne i årgång 22 av Anna Karlsson, som sitter och bultar pannan blodig mot skrivbordet när Rockystripparna behöver tio minuter på sig för att laddas? TROR ICKE DET.

Och nu har jag för övrigt varit och smuttat på sömntiderna IGEN. DISAPPOINTED!

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

4 svar på “I should think positive – no wait, I didn’t say that”

  1. pappa says:

    Och då är ju ett människoår sju stycken hundår. Många nya Izla blir det.

  2. Manis says:

    *din personliga internetsupport*

  3. Anna Tyranna says:

    pappa: Jag fattar inte grejen med “många nya izla blir det”, men jag gillar tanken. Haha jag började gråta när jag såg ett Family guy-avsnitt tidigare idag för att hela familjen trodde att deras hund hade dött. Sheez.

    Manis: Hej Bullen. Mitt internet fungerar inte efter ett strömavbrott för två veckor sedan, men min rumskompis surfar bättre och snabbare än någonsin förut. Vad ska jag göra? Snälla hjälp mig innan blodvite uppstår.
    Tack på förhand/ Orolig flicka 22.

  4. Manis says:

    Kära Orolig flicka.
    Jag har gjort en brevfilm som jag har lagt upp på Youtube angående detta. Det är inte du själv som spelar rollen som dig i filmen.

    (SNO KOMPISENS UPPKOPPLING)

    /Bullenredaktionen

Svara på