Oooh you’re my best friend

av Miss Känsloslav, 2011/05/29

Ibland känns det som att Amazon.co.uk is the best friend I never had. Det är ju vida känt att Margaret Mitchell gör någonting med min puls och självbehärskning  varje gång Rhett säger något så oförskämt och träffande om Scarletts person att hon bara kan sitta och gapa av missräkning och indignation efteråt, och likadant är det med denna engelska gentleman som då och då avlägger en visit i min inkorg. Han vet precis vad han ska ha med sig för försoningsgåva efter att ha låtit mig vänta närmare tre veckor på Bossypants eller lurat av mig hela månadslönen med löften om “Period drama DVDs from £4″ eller “The Wire-boxen för en femhunka”. Seriöst, känner någon annan mig såhär väl?

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

It takes a fool to remain sane

av Miss Känsloslav, 2011/05/29

There are sometimes those relationships that once you see them starting you just know, click: that’s it, it’s perfect, it’s going to work, they’ll go for the long haul – usually the sort of relationships you see starting between your immediate ex, who you were hoping to get back with, and somebody else.

Pulitzerjuryn höll andan medan jag spenderade dagar (“dagar?” Snälla nån, en 24-årig kvinna i storstaden har väl bättre saker för sig än att le-jasså? Inte? När jag inspekterar dig och din frisyr lite närmare finner jag att du sannolikt talar sanning) åt att leta rätt på detta citat som skulle cementera en ovanligt sensationell poäng… Bara för att hjälplöst stå och se på när hjärnan kastade briljans och sammanhang överbord i samma stund som jag faktiskt hittade det, för att sedan vända sig mot mig med samma enfaldiga “Nu förstår jag ing-en-ting“-uttryck som den vanligtvis reserverar åt TP-omgångar med frågor som “Vad tillhör Israel för religion?”.

Så. I alla fall. Jag är på ett riktigt grisigt humör. Skulle se Champions league-finalen på Sheilds gamla kontor ikväll, så jag stövlade i vanlig ordning in på den anslutande gården i samma sekund som matchen började. Marginaler – who needs ‘em?! Det första fröet av denna bindgalna aggression såddes när jag rundade hörnet och upptäckte att Sheilds och hans tjej satt och gav adjektivet “moloken” ett affischansikte på trappan utanför kontoret. Gustav, som lovat att släppa in oss, was nowhere to be found och svarade inte i telefon. Jag tittade på Sheilds med en hel värld av oro i blicken och kanaliserade Vivian Leighs hjärtslitande förtvivlan när jag ropade “Vad ska jag göra? Vad ska jag ta mig till?”. Sheilds ryckte på axlarna och svarade nonchalant att de skulle gå ner till hamnen och äta sushi istället.

Jag har träffat Gustav tre gånger i mitt liv. Så min reaktion var förstås fullständigt rationell och befogad.

Jag slet ut Sheilds sidor ur familjebibeln med den sortens maniska hat som hade fått Patrick Bateman att vrida obekvämt på sig och mumla “Det där var väl ändå lite väl…”. Sedan stormade jag iväg knallröd i ansiktet och med honeymonster-mössan guppandes av indignation. Jag skulle hitta en bar! Jag skulle se matchjäveln själv! Jag behövde inga förbannade vänner! Min rygg var faktiskt inget väloljat knivställ. Själv är bästa dräng.

Jag hittade ingen bar. Vid ett tillfälle ställde jag mig i en restaurangöppning med en boll under ena armen, en bok under andra, klädd i en utstyrsel som hade suttit bättre på mig om jag så hade ramlat i en hög av Kirstie Alleys smutstvätt, och såg mig hoppfullt omkring. Mötte kyparens blick och log inställsamt mot honom. Han tittade på mig som om jag vore en ovanligt vidrig insekt som haft den dåliga smaken att landa på hans kostymärm. Sättet han strax därefter viftade bort mig på skvallrade inte direkt om “a change of heart”.

Gick till kontoret istället, betalade 99 bagisar för att se andra halvlek, sändningen var TOTALT värdelös och hängde sig var femte minut, United var nästan ovärdigt chanslösa (men flera personer skickade “Rooooooooooney!!!”-sms till mig efter hans mål; jag har tagit mig tiden att låta laminera era sidor i familjebibeln), min telefon började visa tydliga tecken på artificiellt liv (en upptäckt jag kanske borde ha visat större vetenskaplig respekt än att försöka krossa den mellan mina tänder  och sedan kasta den i golvet), och på hemvägen hoppade jag av vid Gullmarsplan, svepte min värdighetsmantel tätt kring min absurt överviktiga skepnad, och stegade in  på 7-eleven som en kejsare för att köpa lösviktsgodis tio minuter innan stängningsdags.

Har också hunnit med att skriva ett, ja, låt oss kalla det “kryddigt”, mail till Viasats redaktion och krävt pengarna tillbaka för deras kvacksalvesändning. Jag borde kanske ta mig tiden att förse mitt agerande med ett ordentligt adjektiv, eftersom det här trots allt är min sista tid i frihet (de lät antyda att jag inte skulle få tillbaka mina pengar, så jag lät antyda att de snart skulle skiljas från jordelivet), men…

Däremot var det sjukt roligt att skicka retsamma sms till Robin var femte minut under hela matchen. Han satt också helt ensam och streamade den, vilket var skönt att höra eftersom en orolig tanke i stil med “Jasså, är det såhär det känns att vara patetisk och ovärdig alltså!” hade börjat ta form i mitt huvud. Att inse att Robin satt och gjorde exakt samma sak tvärsöver landet var  precis som att se sig själv i spegeln.

JO, JAG SA: DET VAR PRECIS SOM ATT SE SIG SJÄLV I SPEGELN.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Tina Fey, mitt livs kärlek

av Miss Känsloslav, 2011/05/28

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Lilltjockisen

av Miss Känsloslav, 2011/05/26

VN:F [1.9.3_1094]
+2 2

Spud, not the leader of the gang, but a reliable member

av Miss Känsloslav, 2011/05/26

Stephen Merchant var inte vacker. Men det var en sak, som kvinnorna inte märkte, när de väl fångats av hans tjuskraft. Nämen seriöst, the Smerch ger sig äntligen ut på stand up-turné i England i höst och det är klart att jag och Snorre ska åka över. Han vet bara inte om det än. Våra chefer vet inte om det än. Och jag för mina finanser bakom ryggen på det smutsigaste av sätt!

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

So say we all

av Miss Känsloslav, 2011/05/25

To absent friends.

VN:F [1.9.3_1094]
+1 1

What did you see, my darling young one?

av Miss Känsloslav, 2011/05/23

Synd att eluttagen på Veolias tåg är så förbannat trötta; sex stycken till antalet, inget fungerar. Man kan nästan se hur Murphys visitkort sticker upp ur glipan mellan plasthöljet och väggen. Nå, det här blir en kort visit med andra ord. Igår kväll gick jag och Snorre ut (!) och spelade fotboll i 90 minuter, sedan jag vunnit ett bollningsvad (farliga ord för Miss Järntrosa att svänga sig med när hon i princip är i Danmark) dagen innan med 150 + 378 mot 354 + 157 i set. Efter att ha glidit omkring i shorts och rödblossande öron i två veckor gjorde jag någonting åt vinterpälsen på benen till Snorres blandade glädje (“Nu är du 2% kvinna igen!”) och förtret (“Varför ligger det en hel skottkärras worth of hårstrån på mitt badrumsgolv?!?!?!”). Sedan åt jag tomater till kvällsfika. Och klev upp 05.05 imorse. Och hann med samtliga tre tåg och en buss utan problem.

A hard rain’s gonna fall, means something’s gonna happen! Det är nu det händer, gott folk! My transformation into dignity!

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

My triumphs, my mistakes

av Miss Känsloslav, 2011/05/21

Om Gaius Baltar sätter den excentriska mannen på världskartan när han – med miljarder liv på sitt samvete och ett gudskomplex så hisnande att till och med Jesus eller Måns hade stammat: “Men… Men… om Gaius… Då kan ju inte jag vara Guds son trots allt! Gaahhhg… världsbild… havererar… [...] … dödlig… igen…!!” – plötsligt insjuknar i ett allvarligt fall av ödmjukhet och publicerar memoaren “My triumphs, my mistakes“, så är Elodin den litterära motsvarigheten till detta skenande vansinne. Fan vad jag gillar honom! Fan!!!

“Now!” Elodin shouted without preamble. “Tell me things!”

This was his newest way to waste our time. At the beginning of every lecture he demanded an interesting fact he had never heard before. Of course, Elodin himself was the sole arbiter of what was interesting, and if the first fact you provided didn’t measure up, or if he already knew it, he would demand another, and another, until you finally came up with something that amused him.

He pointed at Brean. “Go!”

“Spiders can breathe underwater,” she said promptly.

Elodin nodded. “Good.” He looked at Fenton.

“There’s a river south of Vintas that flows the wrong way,” Fenton said. “It’s a saltwater river that runs inland from the Centhe sea.”

Elodin shook his head. “Already know about that.”

Fenton looked down at a piece of paper. “Emperor Ventoran once passed a law-”

“Boring,” Elodin interjected, cutting him off.

“If you drink more than two quarts of seawater you’ll throw up?” Fenton asked.

Elodin worked his mouth speculatively, as if he were trying to get a piece of gristle out of his teeth. Then he gave a satisfied nod. “That’s a good one.” He pointed to Uresh.

“You can divide infinity an infinite number of times, and the resulting pieces will still be infinitely large” Uresh said in his odd Lenatti accent. “But if you divide a non-infinent number an infinite number of times the resulting pieces are non-infinitely small. Since they are non-inifinitely small, but there are an infinite number of them, if you add them back together, their sum is inifinite. This implies any number is, in fact, infinitive.”

“Wow,” Elodin said after a long pause. He leveled a serious finger at the Lenatti man. “Uresh. Your next assignment is to have sex. If you do not know how to do this, see me after class”.

—– (Och ja, Genus AB låter hälsa att den kvinnliga nutcasen faktiskt inte är så dum hon heller) —

These were the worst memories. Precious and perfect. Sharp as a mouthful of broken glass. I lay in bed, clenched into a trembling knot, unable to sleep, unable to turn my mind to other things, unable to stop myself from remembering. Again. And again. And again.

There came a small tapping at my window. A sound so tiny I didn’t notice it until it stopped. Then I heard the window ease open behind me.

“Kvothe?” Auri said softly.

I clenched my teeth against the sobbing and lay still as I could, hoping she would think I was asleep and leave.

“Kvothe?” she called again. “I brought you-” There was a moment of silence, then she said, “Oh.”

I heard a soft sound behind me. The moonlight showed her tiny shadow on the wall as she climbed through the window. I felt the bed move as she settled onto it. A small, cool hand brushed the side of my face.

“It’s okay”, she said quietly. “Come here.”

I began to cry quietly, and she gently uncurled the tight knot of me until my head lay in her lap. She murmured, brushing my hair away from my forehead, her hands cool against my hot face.

“I know”, she said sadly. “It’s bad sometimes, isn’t it?”

She stroked my hair gently, and it only made me cry harder. I could not remember the last time someone had touched me in a loving way.

“I know,” she said. “You have a stone in your heart, and some days it’s so heavy there is nothing to be done. But you don’t have to be alone for it. You should have come to me. I understand.”

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Viktklubb punkt se punkt nu

av Miss Känsloslav, 2011/05/21

Tittar på bilder från torsdagens vårstädningsöl. Gangster, Gangster, Gangster, någons ryggtavla, Gangster, sudd, Gangster, Gangster, fyra bortvända ansikten, Gangster, och sedan, helt utan förvarning, Fläskfia Grandus Obeseius.

Så jävla gulli!!


Julafton kom tidigt i år när Andreas berättade att han knappt kunde sitta ner för att han fick “18 sprut i rumpan” dagen innan.

Seriöst. Jo, jag vet att “me” isn’t a good look for me, men det här är ju nåt helt extremt. Jag har gett blåvalar mindervärdeskomplex. Jag är anledningen till varför Kathy Bates överhuvudtaget orkar kliva upp om morgnarna. Om du ser ett ensamt barn på stan stå och gråta med den sortens hängivelse och dedikation som bara ett par försvunna föräldrar under julruschen kan orsaka, så går du ju fram till barnet, tar det i den mest snorfria handen (speaking for yourself alltså) och guidar det till första bästa informationsdisk. Eller rättare sagt så ser du till att personen som gör detta – efter att du själv har cirkulerat kring ungen på ett sätt som bara kan jämföras med detta HAHA i tio veliga minuter – inte ser ut som Anders Eklund. För då jävlar. Ser han ut som Eklund gör du en mental note om detta inför en ev. framtida polisutredning, samtidigt som du ser hur deras ryggtavlor flyter ihop till en otydlig massa framför en skåpbil med tonade rutor och väser “I’ve got my eyes on you, you motherfu-oooh, polkagrisar!!! Look at all the beautiful colours!”

PRECIS SÅ ÄR DET JU MED OSS VALKMÄNNISKOR OCKSÅ!! Ryck alla onödiga kalorier ur mina händer; de upprörda T-rex-armarna som viftar av indignation kommer kännas som en sval sommarbris mot ert ansikte. Ge mig en välbehövlig spark i arslet, jag lovar, ni kan inte missa. Jag vet inte mycket om skönhet, men jag misstänker att det vore idealiskt att ha fler hårstrån på huvudet än valkar över axelpartiet.

PS. Vill tacka fanfiction.net för den fina “sad to see you go”-festen de anordnade för mig inatt, när de hjälpte mig att ta farväl av mitt gamla liv. De hade samlat alla mina gamla vänner från förr;  de jag inte träffar så ofta som jag skulle vilja (Sherlock Holmes), de som alltid ställer upp, i alla väder (Pride and prejudice),  de gamla (X-files), de nya (Kingkiller Chronicles), umgänget som mina föräldrar inte riktigt samtycker till (Battlestar galactica), vänner som jag egentligen skäms lite över men ibland tar en fika med bara för att lindra det dåliga samvetets plågor (House), och såklart mitt livs stora kärlek som slår ner i mitt liv med samma finkänslighet och takt som en briserande atombomb några få gånger om året, utan att förklara var han har varit eller när han kommer tillbaka, men som allting leaves me trembling and hungry for more (Gone with the wind). Min avskedspresent? Ett fanfic där Beckett fick en signerad förstautgåva av Borta med vinden i julklapp av Castle. Hehe… he.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Tell me what can I do what can I say? ‘Cause darling I don’t wanna fade away

av Miss Känsloslav, 2011/05/20

Springsteenradio bjuder på hela Passaic night-spelningen denna afton. Om den är bra? Går solen upp i öst? Är gud en man? Och så har jag kommit fram till att jag är i besittning av världens bästa självkontroll, så länge jag inte behöver praktisera den.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0