Lordy don’t leave me all by myself

av Miss Känsloslav, 2011/04/29

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Just for you, Wazzaroon08, I’d lose some weight

av Miss Känsloslav, 2011/04/26

Hmm. Googlade precis på “Most heartbreaking pictures ever”,  i syftet att göra en egen lista och kora nedanstående bild som vinnare. Visade sig ganska snart bli en grotesk orgie i smaklöshet som till och med fick min moral att börja ge ifrån sig några spasmiska livstecken ifrån komabädden. Det blir alltså ingen lista, men ni kan ju försöka föreställa er den rasande sorgen jag kände över att det aldrig kommer bli vi två när jag loggade in på hans Twitter imorse:

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

The idiot wind, blowing everytime you move your mouth

av Miss Känsloslav, 2011/04/25

Som vanligt har mitt intellekt tagit mig till nya höjder under helgens gång.

Jack Dee (på teven): How do you confuse a wanker? 32

Snorre: Hahaha!

Anna: (tänker ca 15 sekunder för länge) Ahhh, nu fattar jag…

Anna: (10 sekunder senare) Eller nä förresten, det gör jag inte alls det…

Fyra minuter senare smällde jag igen sovrumsdörren och vrålade “HÅLL KÄFTEN. TYYYSSSSST. Nej, härma mig inte en gång till! Ge fan i det! Jag går och lägger mig nu! Rör mig inte. Sluta skratta, det är inte roligt. Jag låter inte alls sådär!!! Jävla idiot. Nej, det blir inget sånt, det kan du glömma. Hejdå.”

Därför kan det knappast förvåna någon att jag tänker publicera följande samtal från påskmiddagen hemma hos Snorres mamma:

Helén: Klockan 20 tänkte jag se Körslaget, och klockan 21 vill jag se The Kennedys.

Jag: Ooo, vem är det som spelar JFK nu igen?

Helén: Det är ju han… ooo, vad heter han…? Bögen i Livet från den ljusa sidan!

Snorre: Vem utav dem?

Gissa!

VN:F [1.9.3_1094]
0 2

There will be a striker, Wayne Rooney

av Miss Känsloslav, 2011/04/25

Helt oproportioneligt ledsen över att Wayne Rooney – som började twittra igår – har tagit bort min fotokommentar. Otroligt nedstämd. Vad ska jag göra? WWGCD*? Funderar på att skicka “Jag såg en ful kille idag. Han gick hand i hand med en ful tjej, och tillsammans var de vackrare än skönheten själv”-dikten, men jag vet inte… Visst, det är ju helt klart mitt främsta vapen, men om inte ens det funkar – vad ska jag då ta mig till?!

Ah, justja…

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

How do you confuse a wanker?

av Miss Känsloslav, 2011/04/24

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Don’t TELL ME you’re going to nibble on my ear!!

av Miss Känsloslav, 2011/04/24

På begäran (ja vaddå, det är ju fortfarande en slags begäran även om den kommer ifrån en själv klockan kvart i tre en lördagnatt!) – en fulländad guide till tv-världens “first kisses”.

Ross och Rachel (Vänner)

+++

Rätt söt och harmlös, men de kunde bättre och det skulle snart bevisas.

House och Cuddy (House)

+

DISAPPOINTED! Herregud. De hade verkligen all potential i världen – och så blir det såhär. Tårar och SKIT. Ja förlåt, men det gör mig bara så. himla. ARG. Som om det inte vore illa nog att sex år av OHÄMMAT flirtande och bråkande i sjukhuskorridorerna kulminerar i nån sorts gråtmild såpopera, så har Hugh Laurie två döda fiskar till läppar. Och det kan inga bakhuvud-vinklar i världen hjälpa. Det är inte utan ett visst obehag som man iakttar detta övergrepp på Lisa Edelstein, medan man undrar om ens civilkurage borde ingripa eller om man för allas bästa bara borde backa långsamt därifrån och låtsas att det aldrig inträffade.

Tim och Dawn (The Office)

+++++

Herreminje. Så sent som imorse satt jag och Snorre och  tittade på nåt humorprogram med Seinfeld, Chris Rock, Louis C.K och Ricky Gervais, och Gervais var så jävla irriterande att till och med Chris Rock verkade tystlåten och sympatisk i jämförelse. “Högljudda, osäkra, förskräckliga karl, tyst me sej! Har du nånsin varit annat än enerverande?!” fräste jag och grävde ner naglarna i armstödet när hans gälla skratt went off like a bloody siren yet again. Och så ser jag om den här scenen igen och SKÄMS över min enfald. Det här är nämligen så fint att jag inte ens förmår beskriva det i ord. Ricky är ett geni – det är odiskutabelt.

Ally och Larry (Ally McBeal)

++

Såhär är det. Som heterosexuell kvinna i åldern 12 – döden går det inte att låta bli att ÄLSKA karaktären Larry Paul. Jag hade förmodligen armbågat mig förbi både House och Sherlock och Mr Bates och George Michael och Captain Adama osv osv, bara för möjligheten att slänga mig i armarna på en navelsträngsung Robert Downey Jr i nördiga glasögon. Tyvärr är det också så, att som kvinna med åtminstone medelmåttig intelligens så kan man inte låta bli att hata Ally McBeal. Man är inte mer än människa – det GÅR bara inte att unna ett neurotiskt vrak, med samma BMI som en blyertspenna, en Robert Downey Jr som går på charmoffensiven.

Nå, till själva kyssen. Jag ska börja med att stilla er oro. Inga döda fiskar så långt ögat kan nå. Men manusförfattarna hade faktiskt inte behövt springa havoc i nån förbannad luta-affär för att spela på varenda förbannade kärlekslivssurrogat-sträng som finns – 50% av världsbefolkningen tycker redan att han är perfekt! (Jaja  självklart går jag också på det, jag är väl inte gjord av sten heller!)

Beckett och Castle (Castle)

++++

Gud välsigne ABC. De lägger krutet på det som verkligen räknas. Intrologan må vara gjord i Windows Movie Maker av en luffare som fick betalt i varmkorvar, och klipparen måste ha slumrat till vid sin post för ibland vill närbilderna på Nathan Fillions SUPERmysiga leende verkligen… aldrig… ta… slut…! Men herregud, de kan verkligen sin UST. Varenda avsnitt är ett enda virrvarr av trånande blickar, retsamma förolämpningar, omtänksamma uppoffringar och illa dold svartsjuka – allt detta till det löjligt billiga priset av en “frisk fläkt” till mamma som lever under parollen “kvinnor över 70 kan minsann också ha kul!” och en tonårsdotter som får Sjunde himmel-familjen att framstå som Satans avkomma (dålig liknelse iom att Sjunde himlen verkligen är Satans avkomma, but you get my drift…) Just nu är Castle för övrigt så vanvettigt förälskad i Beckett att han ser ut som en slagen hundvalp varje gång hon så mycket som nämner sin pojkvän, och det är makalöst hjärtskärande.

I alla fall, TV.com gav avsnittet i fråga en frostig 7.4:a i betyg, så det var med en isande skräck i hjärtat som jag sjönk ner i soffan häromveckan. De hade på nåt vis lyckats förstöra min kyss (“Min?” tänker Måns klentroget och ger mig samma blick som Jack när han andas “Lesbian Mario Brothers!“), jag bara visste det!!! Hade de tagit den enda ljuspunkten i mitt liv och förvandlat det till nån sentimental smörja? Eller skulle de – grymma värld! – koppla in sladden till respiratorn som håller världens äldsta Hollywoodknep vid liv – “Jasså, det var bara en dröm/en Vicodin-hallucination/ett parallellt universum!”? Tanken var outhärdlig.

När jag såg Castle och Beckett vingla fram i varandras armar på en parkering började jag andas lite lättare… Och sen kom den. Helt fantastisk. Och Don Rosa-inspirerad?

Mulder och Scully (Arkiv X)

++

ÄH, KOM IGEN!!! I SJU ÅR röjde Mulder och Scully mark för vad som skulle komma att bli en hel värld av uttryck och förkortningar som jag gärna delar med mig av på min resa mot spinsterhooden. Innan Arkiv X existerade UST möjligtvis i nån sorts outvecklad fröform, men ingen tjock, ensamstående småbarnsmorsa med krossade författaraspirationer hade någonsin kommit på tanken att namnge det än. Under sju års tid hade Chris Carter hundratals tillfällen att “take it to the next level”, men neeeeej, istället bjuder han på en kysk nyårspuss där båda snörper på munnarna så mycket att självaste Mrs Merriwether framstår som lössläppt i jämförelse.  Nej nej nej, Gud säger nej. “The world didn’t end” konstaterar Mulder efteråt. No, but your fucking show did.

EDIT: O herregud!!! Jag glömde ju!!! En säsong tidigare reste Mulder till Bermudatriangeln och hamnade på ett brittiskt skepp 1945, där han träffade en alternativ, mer “sassy”, version av Scully som inte kände igen honom (tyst, det var ett grymt avsnitt).

(Jag älskar “In case we never meet again”,  jag älskar “I was expecting the left”, jag älskar leendet, och jag ÄLSKAR när han vaknar upp i sjukhussängen efteråt och försiktigt stryker Scullys hand med ena fingret. De övriga tror att han är hög som ett hus när han yrar nåt om andra världskriget och mystiska tidshopp, så när han säger: “Hey Scully” Yes? “I love you.” himlar hon bara med ögonen och muttrar “Oh brother…” innan hon stövlar därifrån.)

Låt mig göra om, och göra rätt. Mulder och Scully (Arkiv X) får ++++

Sam och Diane (Skål)

+++++

Jag har – på fullaste allvar – sett den här scenen 160 gånger. För några år sedan kunde jag inte komma hem till Umeå utan att armbåga mig fram genom horder av välkomnande familjemedlemmar och vänner för att vördnadsfullt falla ner på knä framför mitt Borta med vinden-altare och sedan slita ner Skål säsong 1 från dvd-hyllan. Nu var det något år sedan jag såg den sist, men bara det senaste dygnet är jag uppe i tolv nya tittningar. Den har snart 30 år på nacken, but I’ll be damned om det inte slår mer gnistor om Ted Danson och Shelley Long än något annat par i tv-historien. Jag menar, titta bara! Titta bara!!!!

VN:F [1.9.3_1094]
+1 1

In a little while you’ll be alright

av Miss Känsloslav, 2011/04/22

Det är märkligt det här med distansförhållanden. Snorre måste ha åldrats, vad?, femton-tjugo år sen sist jag såg honom. Klockan tio i sju imorse. Hur ska den här sargade gamle mannen med ett trött – nästan jagat – uttryck i ögonen någonsin kunna bli en ordentlig far åt vår nya adoptivson Roland?

Häpp! Nu fortsätter min långa odyssé mot en taktkänsla med “How can a poor man stand such times and live again, from the top!”

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

If you have 4 children but only food for 3 you must kill one of your children!!!!!

av Miss Känsloslav, 2011/04/21

I tried not to make eye contact with anyone, but in the same way as covering your eyes is far easier than not peeking through the cracks in your fingers, the nearness of horror sucked at me. It was inevitable that the magnetic pull of self-destruction would slowly, but inexorably, drag my head up so that I connected with Karen Rawbone.

A grin slashed her face in two. I wondered whether it were possibly to literally die of ecstasy, but sadly concluded it probably wasn’t. She tried to impose a faux seriousness on herself as she spoke, just for effect, but it was asking too much.

‘So, Pel…’ She paused and put her lips through a series of rubbery contortions to hold back giggling collapse. ‘So… What’s happened here, then?’

I sighed with exasperation and rolled my eyes.

‘Isn’t it obvious?’ I said.

A hush fell like a heavy blanket over the crowd. The intensity with which they reached out for what I was going to say next was surpassed by only one thing, and that was the intensity with which I was reaching out for it. No one spoke. No one even breathed. I let it go on, and on, and almost reached the point where I thought the new wordless atmosphere might prevail until people slowly drifted away in ones and twos.

‘Er – no,’ replied Karen, edging forward slightly to crown herself the voice of the mob.

‘Oh, for God’s sake. Clearly – clearly - I came into the toilet…’

‘Please, go on.’

Clearly, I came into the toilet… and there was nowhere to hang up my jacket. So, seeing this tree…’ I pointed. ‘ …outside the window, I reached out to hang my jacket there. But became stuck.’

That explanation did contain a sliver of truth. I didn’t fool myself that this would help at all. My best defence, my only defence, was to gaze around with a look that suggested that anyone who didn’t see the prosaic, logical nature of this chain of events must be some kind of simpleton.

It was a pivotal moment. Bernard ended it by hurling himself on the side of the scales opposite me.

‘Nueer,’ he sang, with an empty innocence. ‘There was somewhere to hang your coat inside – I saw the hook on the cubicle door just now’.

‘Oh… I must have missed that.’

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

In this world

av Miss Känsloslav, 2011/04/20

För att spela det där “stoiska norrlänning”-kortet som Måns håller så otroligt mycket av, så testar vi att köra på som om ingenting har hänt.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Let the broken heart stand as the price you gotta pay

av Miss Känsloslav, 2011/04/18

Fy satan i helvetes jävlar vilken fruktansvärd tid det här är.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0