I love my dog as much as I love you, but you may fade, my dog will always come through

av Miss Känsloslav, 2011/03/30

Med risk för att sluta upp som frisören i Nathan Barley, here goes… 20 anledningar att älska någon med kropp och själ (fastän hjärtat borde veta bättre vid det här laget):

VN:F [1.9.3_1094]
+2 2

Å ja ha köpi å ja ha köpi!

av Miss Känsloslav, 2011/03/30

SÅLD till den fryntliga lilla damen i den lustiga huvudbonaden för 400 kronor!

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Ode to Ronny

av Miss Känsloslav, 2011/03/30

Snackade med Anton  i eftermiddags.

Han: “Öj!!! Jag hype:ade dig för Herman så sent som igår. Du är fan den mest fantastiska* personen jag nånsin har träffat!”

Jag (formligen solade mig i berömmet, innan jag i princip kurrade fram): “På vilket sätt menar du?”

Han: “Jag vet fan ingen annan som kan stövla in på en musikaffär, och komma ut fem minuter senare med vinylskivor för tusen spänn! I peered deep into your eyes, trying to locate the tiny spark of humanity I longed might still be there. There was nothing.”

* Han kan, “i stundens hetta”, eventuellt ha använt sig av ett annat adjektiv, jag vet inte.

Han och Herman var för övrigt jävligt roliga i helgen. I samma stund som jag slog upp ögonlocken på lördagsmorgonen och förvirrat blinkade in i den gassande… 60-wattskökslampan, klockan elva på förmiddagen… så stod Anton och tittade ner på mig med ett fundersamt uttryck.

(till Herman) “Vad tror du om att låta Anna träffa Ronny idag?”

Herman började skratta, ett långsamt och obehagligt kluckande som gav mig rysningar.

Jag försökte verka oberörd. “V-v-v-vem är R-r-r-ronny?!”  (Ja, jag sa försökte!)

“Ooo, Ronny!!!” sjöng båda i en retsam kör med en spelande glimt i ögonen som jag inte riktigt kunde sätta fingret på. Sedan var cirkusen igång – var femte minut levererades en ny, allvarlig förmaning som jag såklart svalde med hull och hår:

“Vad ska du ha på dig?” (jag tittade hjälplöst ner på min Iron man-tröja och såg enfaldig och rädd ut. Anton drog ner ena mungipan och grymtade missnöjt) “Ronny gillar inte mönster.”

“Kom för Guds skull ihåg att avsluta varje mening med ‘my Lord!’, annars kan jag inte svara för konsekvenserna!”

“Om Ronny mot förmodan vill att du ber bordsbön så måste du skynda dig att säga [insert lång, obegriplig judisk fras]”

“Anna? Hur många språk talar du? Ronny anser att man åtminstone bör kunna tyska, ryska, persiska och latin flytande.”

osv osv osv i all oändlighet, jag önskar att jag kunde göra deras bevingade ord rättvisa, men jag var alldeles för skräckslagen för att lägga dem på minnet.

Saker och ting blev inte bättre när Anton föreslog att vi skulle möta honom på stan, och Ronny fem minuter senare skrev namnet på den gata som vi stått på när han slängde iväg första sms:et. Både Herman och Anton sträckte maktlöst armarna mot skyn, kastade huvudet bakåt, och vrålade förtvivlat repliker ur Enemy of the State.

När mötet sedermera var avklarat delade Anton ut betyg. Herman fick 90 procent (tio procents avdrag för att han inte beställde in någon lunch), och när jag ivrigt frågade “Vad fick jag? Vad fick jag?!” så såg Anton på mig med samma sorgsna blick som pappan i Old Yeller när han inser att familjens hund har rabies och måste avlivas. “Tio procent.” :(

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

I work all day to get my pay

av Miss Känsloslav, 2011/03/27

Min själ, okontrollerbar, yster och ostyrig som alltid, viskade en plan till mig, så storslagen och djärv att jag förfärad ryggade tillbaka vid blotta tanken på vad jag hörde. “Stopp!” ropade jag bönfallande till mitt gudalika intellekt. “Detta är vanvett.” Men ändå fortsatte jag lyssna till min hjärnas mening (ur Dumskallarnas sammansvärjning). Och här är jag nu! 05:22, helt utslagen i sviterna av en fruktansvärd gräddkoma. Likt en tjuv som inte är ett dugg ledsen för att han stal, men väldigt, väldigt ledsen över att hamna i fängelse, så är jag inte ett dugg ledsen för att jag precis ätit 40 [sic!] stycken plättar följt av Antons bananabuttercream till efterrätt, men väldigt, väldigt ledsen över att behöva dö ensam och bortglömd och sedan forslas ut ur huset tre år senare med hjälp av en lyftkran.

Har suttit uppe och sett en massa massa massa Castle nu igen, fifan vad bra det är! Både manusförfattarna och paret Caskett gör tamigfan allting rätt – varenda blick, vartenda djävulskap, varenda gång de står lite för tätt intill varandra, vartenda jag-tänker-använda-ordet-nyckfullt NYCKFULLT leende smeker strängarna på min UST-lyra såsom inget annat par har gjort sedan… House och Cuddy, säs 1-3. Håll i hatten, för detta är riktigt roligt:

(Skådespelarna kör alltså högläsning ur boken som Castle skriver på i serien)

“Cologne”, HAHA!

Anton ze mazter cook. Han pausade mixern ~en gång var tionde sekund och frågade nervöst “Fungerar det?”, “Kommer det fungera tror du?”, “Ingenting händer.”, “Ooo! Vet du vad som hade varit gott nu? Maränger!” (här vaknade jag liksom till liv och tog över samtalet med en hel del förslag of my own), “Jag ser ingen skillnad.”, “Ser du någon skillnad?” “Vi får nog hitta något annat sätt att visp-Ok. Smör.”

När jag vaknade imorse visste jag – direkt när jag slog upp ögonen, och av smärtsamt uppenbara anledningar – att jag skulle behöva köpa toalettpapper och en tandborste innan dagen var över. Och nu när den är till ända, låt oss se hur det gick för mig:

Bruce Springsteen Honeymoon volume 1 och 2 (från Ullevi -85)

Skönheten och odjuret (Vaddå? Skulle JAG tilltalas av någonting så banalt som den klassiska “fula ankungen”-historien? SNÄLLA ni!) och  Follow that dream från Hovet -81. Den sistnämnda trycktes för övrigt bara i 500 ex, klad hest.

Sedan gick vi och käkade lunch på ett ställe mittemot NK typ.  Jag beställde nånting som hette “Tricolore” för hårresande 99 kronor, och den här gamla judinnan fick typ hjärtflimmer och bröt ut i svettningar när servitrisen ställde ner en bricka med tre körsbärstomater, fem små mozarellabollar, en halv avokado och ett basilikablad på bordet framför mig. 25 gram mat. Rå. 99 spänn. Jag tittade bestört på tallriken, jag tittade bestört på servitrisen, jag tittade bestört på mitt sällskap. “Jag är säker på att de kommer komma ut med pastan när som helst” förklarade jag hoppfullt med en röst som darrade likt en asfaltsborr, och tvingade mina läppar till en förvriden grimas – ja, en synnerligen avlägsen släkting till ett leende – men varken mina kamrater eller de övriga gästerna vågade möta min blick längre. Vi åt under  en beklämmande tystnad.

Tystnaden bröts:

Anton: “Men… Stod det inte ‘Anti-pasta’ på menyn?”

Jag: “Jo… Hur så?”

Anton: “Idiot.”

Tystnaden återupptogs. Den hade vuxit sig starkare än någonsin förr.

Fin.

VN:F [1.9.3_1094]
+2 2

Mrs Manger

av Miss Känsloslav, 2011/03/24

Sanna säger:

hon låg där och slumrade i soffan och satte sig plötsligt upprätt med ett ryck och sniffade i luften! sen flög armen likt en pistong ut och grabbade telefonen, hon visste inte varför, men hon visste att hon hade ett mission

Sanna säger:

hon behövde inte ens slå numret, telefonen ringde ditt nummer av sig själv

VN:F [1.9.3_1094]
+1 1

I can’t keep it in!

av Miss Känsloslav, 2011/03/24

Hurra! I måndags ringde jag till Snorre och berättade att Cat Stevens kommer till Hovet den 7:e maj. Han sa “Oh! Fan vad kul! Men du, jag sitter på morgonmötet nu, måste lägga på!”. Tio minuter senare gick jag som mest och funderade på hur mycket biljetterna kostade och om jag skulle ha råd att gå, då Snorre ringde upp och ropade “Nu har jag köpt biljetter! På åttonde raden! För över 750 kronor till mig, NU!”. Aja, det ordnar sig nog.

I min värld har världens trevligaste lilla man för övrigt inte åldrats en dag sedan Majikat-spelningen 1976:


VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Hey, I’m a wise ass, not a jackass.

av Miss Känsloslav, 2011/03/24

Igår på kontoret och i förlängningen Dovas:

Calle: “Men! Är det här verkligen… kan det verkligen vara… är det här ***** som praktiserade hos oss för några månader sen?”

Jag snurrade runt ett halvt varv på stolen och sneglade över axeln på hans skärm. Fyra unga kvinnor i påfågelplymar och med uppskattningsvis två trådar på kroppen stod och posade  för någon obskyr sambaklubb.

Calle (med skandaliserad ton) : “VAD ÄR DET HÄR FÖR… NIPPORTIPPOR?!”

och:

Måns (fick syn på min smutsiga blåbärskopp och ropade med gäll röst): Va!! Varför gjorde du ingen [smoothie] till mig?!

Jag (med en vänligt informativ stämma, typ ‘God bless you my confused little child’): “Ah. Nej nej nej, det var bara ‘Varma koppen, blåbär-hallon!’”

“VA?!”

(jag log tålmodigt  från öra till öra och var förmodligen så tillfreds med mig själv att jag till och med blundade i fullkomlig harmoni) “Jo, jag sa: Varma kop-”

“Jag hörde dig första gången! Varför tror du att det är okej att du dricker sån skit?”

“Pffs! Du sa ju själv att du ville ha en kopp häromveckan.”

“Nej det sa jag inte.” (sade han med en röst som darrade av återhållen vrede)

“Jo.”

“NEJ DET SA JAG INTE!” (sade han med en röst som fick fönsterrutorna att dallra pga utsläppt vrede)

“Jo det gjo-”

“I vilken fantasivärld inträffade det här?”

(jag vek generat undan blicken och svarade mumlandes) “Ingen…”

“Var vi på Tara?”

och:

(Den mystiska Lord Gobblors identitet har precis avslöjats) Jag: “Har jag också fått nåt smeknamn nån gång?”

Måns: “Eh… Nej… Nej, absolut inte!”

Oskar: “Vad snackar du om? Du kallade ju henne för “Den Lesbiska Butchen” de första veckorna!”

Visst är de för goa!!!

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

“My safe word is ‘Apples.’” [Later, when detective Beckett grabs his nose] “Ow! Apples! Apples! Apples!”

av Miss Känsloslav, 2011/03/21

Chill out, bitches! You’re all my hoes, but I can’t choose between you! Så! Vad har hänt sen senast? Jo:

* Jag har sagt “You should be refused, and often, and by someone who knows how!” till Måns (som faktiskt förstod referensen!!!) när han ville att jag skulle spendera min sista kväll i Umeå med att rita karaktärer åt honom. Detta hände förvisso för flera veckor sedan, men 1) det var naturligtvis något av en milstolpe i mitt liv, och 2) jag hittade precis ovanstående bild på den gamla datamaskinen och kom och tänka på det.

* Sms-konversation med Måns sedan en fruktansvärd hemlighet simmat upp till ytan:

“Att du överhuvudtaget har mage att uttala dig om Mr Darcy när du bara har sett Keira Knightley-versionen övergår mitt förstånd.”

“Jag har inte ens sett den.”

“… Du är död för mig.”

“Du såg user created content av Starbuck och Apollos kärlekshistoria (I did, and on youtube!, reds anm.). Välkommen till glashuset!”

“Touché.”

* Har sett The Fighter tillsammans med Oskar och Katarina. Om vi ska tala siffror så bör jag nämna: 4 (antal gånger jag somnade), 3 (så bra var filmen) och 27,3 (så många kilon gick jag upp).

* Martin Kellerman var i stan och jag missade det.

* Jag har injicerat första säsongen av Castle rätt  in i armvecket den senaste veckan, och nu är allt jag tänker på hur jag ska komma över nästa fix. Herregud. UST, thy name is Beckett/Castle. (Måste be om att få kolla upp det officiella fanfic-namnet… återkommer! “Caskett”.)

Ett gäng poliser promenerar in på kontoret när de sitter med näsorna två centimeter från varandra, varpå de omedelbart studsar bakåt och ser generade ut: “Oh, I’m sorry. Are we… interrupting something?”

Becket och Castle, samtidigt: “No”/”Yes”

och

Random kvinna: “Are you two together?”

Beckett och Castle, samtidigt: “No”/”Not yet”

Det är så BRA! Ah! Men det är klart, det skadar ju förstås inte att historiens numera… femte… snyggaste karl spelar huvudrollen!

* Var och såg “Hur många lingon finns det i världen?” med mamma tidigare idag, efter att ha ätit en tvårätters vegomiddag för SCHJUFEM SPÄNN på Hamnmagasinet!!! Den var fin, men det högg såklart till i hjärtat av saknad efter Karl-Erik och Monika.

* Läste nyss att jävla Katherine “Menlös” Heigl ska spela Stephanie Plum i One for the money-filmatiseringen. Sjuttonåringen inom mig dog precis. (Och i all hemlighet dog faktiskt 24-åringen också litegrann.)

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

- In this room I have special… – Needs?

av Miss Känsloslav, 2011/03/18

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

I’m just a sucker with no self esteem

av Miss Känsloslav, 2011/03/15

VN:F [1.9.3_1094]
+1 1