Här kommer världens bästa räddningspatrull

av Miss Känsloslav, 2011/01/28

Jag tänker helt ogenerat – och, sadly, oretuscherat! – stjäla Oskars Facebookupplägg rakt av.

Dagcentret är ute på äventyr.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Om en pojke

av Miss Känsloslav, 2011/01/28

Jag har – oändligt hälsosamt, I’m sure – börjat se Oskar och Katarina som mina fosterföräldrar. Jag åker dit och hälsar på några gånger i månaden, vi går och handlar, lagar mat, ser några avsnitt av Malcolm in the middle (jag vet! Helt SJUKT), en film, blir lite salongsberusade och slumrar till i soffan ackompanjerad av “Nej nej, jag har aldrig somnat till en film! Det är säkert! Det är typ fysiskt omöjligt för mig! (två sekunders paus. Snarkningar) (Oskar) och “Va? Nej! Öhhh! Slurp (fångar upp en stråle dregel som irrat sig iväg över kinden) Jag sov inte. Klarvaken! Så… Vad har hänt?” (Jag). Det är perfekt.

I tisdags hade Oskar lovat att slänga ihop lite wokgrönsaker, så vi stod och såg förvirrade ut vid grönsakshyllan på ICA och kunde inte urskilja en kålrot från en pepparrot (och Oskar insisterade på att köpa isbergssallad istället för vitkål). Kvällen innan hade han och Katarina varit på Guldbaggegalans efterfest (“Har du lust att gå, Anna?” “Jomen de-” (blicken når orden: “klädsel: gala” på inbjudningskortet) “… Nuuuuuuueeeeeeeeer!”)  och blivit saligen berusade. Oskar hade plockat på sig fem giftbags och inte synts till utan ett spritglas i handen under hela kvällen, och Katarina hade fått ringa till taxibolaget mitt i natten för att lokalisera Oskars Iphone (medan han låg på golvet och kved: “Vet du hur mycket det här kommer kosta mig? TIO TUSEN. Alltså, skratta du, men med alla abonnemangsavgifter och så så… Ja, minst fjorton tusen nu när jag tänker efter…” osv osv, innan han slutligen arbetade sig upp till den otröstliga/ologiska ”FYRTIO TUSEN!!! FÖRSTÅR DU HUR MYCKET PENGAR DET ÄR?! FYRTIO!!!”-psykosen)…

Det resulterade i två saker: Katarina var uppe ur sängen i sammanlagt fyra minuter den dagen. Och Oskars smaklökar var helt förlamade. Jag borde ha anat oråd när jag såg de första tre matskedarna curry försvinna ner i stekpannan, men jag tittade bara på honom med ögon som lyste av barnslig tillit och återupptog diskandet… Innan han var färdig hade han tömt ner halva påsen, och mumlat “Alltså jag fattar inte. Det smakar ing-en-ti-ng” kanske tio gånger. Det var… oherreminje. Jag tippade ner ett glas vatten i tallriken när ingen såg, men det tjänade inget till. Det var totalt oätbart. Årets bottennotering. Ja när jag ställde mig på vågen nästa morgon och fick stående ovationer alltså. Ska nog utöka besöken till några gånger i veckan faktiskt.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Bright side of the road

av Miss Känsloslav, 2011/01/27

Honkens dumma citat i all ära, men Anna Karlsson kan också! Jag såg 127 hours hemma hos Oskar och Katarina i förrgår, och mitt i filmen vänder jag mig mot Oskar med pannan rynkad i bekymrade veck och frågar andlöst: “Hur länge tror du han satt fast därnere egentligen?”

Se även:

Anna Karlssons odödliga citat volym 147

Anna Karlssons odödliga citat volym trehundrasjuttioelva

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

You’re very well read, it’s well known

av Miss Känsloslav, 2011/01/26

Åh Jonas… Om du bara fokuserat lika mycket på sakerna du säger som din installationskonst med toalettpapper,  så hade det inte behövt sluta i katastrof varenda jäla gång.

“Vad var adressen nu igen? Ve ve ve punkt ingenting att se punkt ess e snedstreck dubbelve pe snedstreck vad gick snett?”

“Hehe… nej…”

“Ve ve ve punkt ingenting att se punkt ess e snedstreck-”

“Nej. Nu har du missat poängen med min lilla ordvits igen* är jag rädd.”

“Ahhhhhhhh…”

“Jaaaaa…”

“Så: Ve ve ve punkt ingenting att se punkt ess e snedstreck vad gicks net… punkt ess e?”

“Herregud. Vad sa jag om ordvitsen?”

“Ingenting att se punkt ess e snedstre*

“JONAS. TÄNK EFTER NU, för i helvete. Inte “ingenting att se PUNKT ESS E”, utan…”

“Aaaaaaahhhhhh… Jag förstår. Herregud vad pinsamt!”

“Mhmm…” (Good God, Lemon!!!)

“Ingenting att se punkt org?”

* CUT TO: November, 2010. Jonas ringer och inleder samtalet med: “Ja hallå, talar jag med den andre delägaren i ‘Vad gick snett.com?’”

VN:F [1.9.3_1094]
+2 2

Uncle Fester – remember him? I never knew that you had a twin!

av Miss Känsloslav, 2011/01/22

Rafael är avstängd inför dagens match mot Birmingham. Ferguson verkar dock ta det hela med ro, och säger “det är ju bara att sätta på honom Fabios tröja”.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Men vem är hästen i berget?

av Miss Känsloslav, 2011/01/22

Sweeeheeet! Veolia bjuder på internet under hela resan, så nu slipper jag vakna av ett ovärdigt sprattel efter att ha skrämt såväl bordsgranne som sömn på flykt med en öronbedövande snarkning.  Fnissade precis så mycket åt det här inlägget att jag sprayade Coca cola och blöta brödsmulor över hela tangentbordet.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Prayer for the weekend

av Miss Känsloslav, 2011/01/22

Jag jomlar vidare i Maya. Verkar tydligen sakna vissa grundläggande anatomikunskaper om örat och dess position, och ögonen får Stephen Merchant att se ut som en välskapt pojke, men ändå. Min enda referens var den självupplevda känslan av att promenera omkring hela dagarna med 48 sockerbitar i käften.

Tåget till Helsingborg avgår 07.20 imorgon. Huga. Huuuga. Väl framme blir det:

Fifavinst. Som i “glassen är belöningen efter tre fifavinster i rad senast” och “fler fifavinster signerade Anna Karlsson står på schemat”.

This is England ‘86

Golden eye till Wii!!!!!! Be there or be square!

Säsongspremiär av 30 rock!!!

(En liten sidnot: Läste idag att det kommer spelas in en JULSPECIAL av Downton abbey!!! Hör och häpna! Det kommer bli det bästa någonsin! Ty britterna har ju, som bekant, aldrig let us down i det här sammanhanget *ej ironi*)

VN:F [1.9.3_1094]
+1 1

You make me happy every single day

av Miss Känsloslav, 2011/01/21

Hnngh. Judge Scale har talat – en obarmhärtig tvåkilosuppgång sen i förrgår. Visst, på nåt plan anade jag att Moder Natur inte skulle se på dagens middag (vegetarisk bacon + creme fraiche + kantarellost + pasta + halloumi + parmesan + ketchup = fat’n'cheese bonanza!!!) med blida ögon, men. Ack.

I övrigt har jag suttit HELA kvällen och läst igenom Jonas-ads nuvarande och förra blogg. Mannen är ett geni, och fastän vi har ett HP/LV-förhållande (Harry Potter/Lord Voldemort)… eller mer specifikt - fastän jag inte kan skriva så länge han skriver, så älskar jag honom förbehållslöst.

Jag och Sebastian satt till exempel alldeles nyss och vaggade fram och tillbaka i kökssoffan, kvidandes och gråtandes av skratt till detta:

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

I can’t remember if I laughed or cried

av Miss Känsloslav, 2011/01/20

Bah! Ovärdigt. Gick och la mig i ljudrummet vid fem imorse. Ställde klockan på halv nio för att hinna smyga ut, promenera runt hörnet, och sedan valsa in på kontoret igen med en lätt rodnad om kinderna som skulle bära vittne om en sund livsstil där yoga var en fast punkt på schemat – just som kollegorna börjar strömma in. Blev istället väckt av ett glatt förvånat och nedlåtande “Nämen! Vad har vi här då! Har någon varit tragisk?” och kunde urskilja Måns hånfulla röst genom sömnens slöja. När jag samlat mig tillräckligt för att öppna ögonen hade han antagit en position a’la bondskurk i fåtöljen, vilket innebar att han satt och iakttog på mig “under lugg” med fingertoppar som vilade mot varandra. Han såg vid närmare eftertanke precis ut som en slug katt. Den sortens katt man vill svinga runt, runt, runt i svansen tills huvudet exploderar mot en trädstam. “Naw. Du hade till och med försökt gömma skorna” fortsatte han som om han talat med en ovanligt enfaldig bebis, och lutade medlidsamt huvudet på sned.  Det enda som gjorde mig mer rasande än insikten att jag faktiskt varit dum nog att försöka mig på ett sådant stunt men sedan lämnat ryggsäcken fullt synlig på min stol var det faktumet att han hade upptäckt det. Sedan höll han en lång predikan om sömnens inverkan på livskvalitén och avslutade sin lilla tirad med att reducera min livslinje med 20 år. Vid det laget tyckte jag att det var dags för mig att bege mig in i diskussionen,  upprustad till armhålorna med vassa argument och svidande mothugg. När jag var färdig reducerade han min livslinje med 80 år. Jag blängde stucket på honom. Han såg  precis ut som en självgod orm. Den sortens orm man vill svinga runt, runt, runt i svansen tills huvudet imploderar i en bordsfläkt.

Gårdagen var inte mycket värdigare. Det var å ena sidan väldigt, väldigt, väldigt nära att jag smet iväg till gymmet under förmiddagen. Men det berodde å andra sidan bara på att jag ville se His girl Friday på arbetstid och vi har fortfarande ingen fungerande TV på kontoret.  Hittade en ask After eights i skafferiet när jag planlöst irrade omkring mitt i natten, hastigt insjuknad i en snackattack som inte var av denna värld. “Nej Anna. NEJ. Du får inte. Du vet var den här vägen leder, du kan stigen så väl att vartenda barr under fotsulan är en kär familjemedlem som välkomnar dig hem, och du gillar det inte.” Sen smällde jag beslutsamt igen skafferidörren och tog en morot istället. Trodde jag. När jag vaknade upp ur min trans stod jag helt oförklarligt på tå, med handen djupt nedkörd i asken. Jag daskade strängt till högerhandens översida med den vänstra, men den tog ingen som helst notis om mig.

“NEJ sa jag ju!”

“Men det är ju inte så många kvar!” (CUT TO: Vild After Eight-orgie sista dagen på jobbet innan jul, där jag i princip simmade omkring naken bland de tomma förpackningarna med ett leende som hotade klyva huvudet)

“Boy, you can say that again! Men det spelar ingen roll. Du får bara äta snask en gång i veckan, och det är antingen fem ovärdiga After eights inatt eller en Häagen-dasz på lördag som Snorre är skyldig dig efter Fifamatchen senast.”

“Pffs! Var försvann “båda”-alternativet? Jag är säker på att det ska finnas ett sådant här någonstans…”. Hon gjorde en stor scen av att se sig omkring med överdrivna rörelser, och blev ett tag så uppfylld av sin rolltolkning att hon skuggade handen för ögonen. Sedan slutade hon tvärt, och vände sig mot mig med smala ögon. “Vad ska du göra åt saken? Slänga dem?”

Mitt blod frös till is. Där hade hon en poäng, och det långsamma hånleende som sakta spred sig över ansiktet när hon iakttog effekten av sina ord bekräftade bara det jag fruktade – hon visste mycket väl att jag har en historia av krypa omkring på alla fyra och febrilt gräva fram överblivet godis från föregående kväll ur soporna.

Men jag klarade det. Ta mig fan om jag inte klarade det! Nu hoppas jag på en benådande dom av Judge Scale när jag kommer hem ikväll.

Hittade förresten Tracksboxen för 160 st spottstyver igår. SÅLD till den där underliga english-sort-of-a-lady som vet om att hon snart kommer att omyndighetsförklaras, och har bestämt sig för att göra det bästa av tiden som är kvar.

Innehåller min nya låtkärlek “Bishop Danced” live med en navelsträngsung Bruce.

NÄ OM MAN SKULLE TA OCH BEGE SIG HEMÅT FÖR ATT ÅTERSE SINA NÄRA OCH KÄRA KANSKE. Med det menar jag naturligtvis de sammanlagt elva säsongerna av Sopranos och The Wire som jag adopterade igår.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

I don’t want to go home

av Miss Känsloslav, 2011/01/20

Guds nattskjorta! :D Det var förbanne mig det finaste jag hört sen jag konfirmerades!

VN:F [1.9.3_1094]
0 0