Dr Wide

av Miss Känsloslav, 2010/11/29

Detta måste sägas: Måns är en sjukt bra mentor! Ja ja, skratta ni, men mina 23 år av att bita på lillfingernageln och titta upp under lugg med en barnsligt enfaldig min när någon konfronterar mig med anklagelser som: “varför i helvete åt du bara blåbärssoppa, polarmackor och godis igår, din feta luns?! Kostcirkeln punkt nu?” biter inte alls på honom! Och istället för att mjukna fullständigt och säga “Ja okej, jag fattar, det var inte så konstigt i så fall, vem som helst hade gjort samma sak i en liknande situation” när jag förklarar att beslutet fattades i den mossighet som bara en hel dag i tv-soffan kan skänka din hjärna, så säger han “Du kan börja med att bädda sängen varje morgon det första du gör när du kliver upp – utan undantag, och sen vakna i tid för att äta en rejäl frukost. Du behöver RUTINER i ditt liv, känna att du bygger upp nåt värdefullt som kan raseras när du sviker dig själv på det här viset, istället för att hela tiden kravla omkring på botten av tunnan som en hjälplös insekt på rygg*

* den sista raden var en fri tolkning av hans ord, men jag är rätt säker på att den är spot on.

“I never should have interfered with um…whatever this is.”

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Living on borrowed time (och pengar)

av Miss Känsloslav, 2010/11/29

Jaja de blir spegelvända, och det tänker väl inte jag fixa heller… Vem tror ni att jag är egentligen? Alfred Einstein? I alla fall: söta Help-gossar för en 40-lapp!

Den här ska upp på kontoret för att påminna Oskar varje dag om att jag i princip skulle kunna vara hans mamma (han menar på att hans pappa såg ut EXAKT så på 70-talet.) Och för att reducera min arbets- respektive öka min salivproduktion med 95%.  ”Oups, too much saliva there Pel!” 40 pix.

Yes. Jag är villig att slänga anseendet över axeln och bli lesbisk/fjorton för 5 kronor styck. DOCK: SalongK ger den fyra saxar av fem möjliga, och Modette smäller till med fyra rosa diamanter (!) och skanderar “Megaromantiskt!”

Yessir… went havoc i ett tidningsställ och rev ner skyltar i min iver att slita åt mig allt i min väg för fem riksdaler styck.

“You know how John Lennon was better then all the rest of The Beatles but he never realized it until he met Yoko? Well I’m gonna be Jack’s Yoko!”

“You want to be Yoko?!”

Ojdå. En liten walk of shame. Jag antar att jag aldrig mer kommer kunna pika Jonas “motor syckel jackt” Holmkvist för hans utomordentliga svar “Onkel Toms stuga” (när jag bad honom nämna en bok av  Dickens) efter det här… Eller, vänta lite nu…

“En eller ingen? En eller ingen? En eller ingen?” (Det blev båda)

Oh! Tänk er att vrålskrika i kapp med favoriten Monkberry Moon Delight på en sinnessjukt hög volym. 20 riksdaler.

The River – 30 big ones. Skivorna som man både kan lyssna på, och köpa, om och om och om igen!

20 bagis.

“Anna Karlsson är ett geni!” – Anna Karlssons mamma…s förstfödda dotter.

“Anna Karlsson…” “…är…”  ”…”på fullaste allvar…” “… vis…” – arg insändare.

“I have a dream” – Martin Luther King.

Jo! Det här tror jag på! Hittade Southside Johnny and the Asbury Jukes-albumet “Hearts of stone” (vilket – kära, obildade pöbel – förstås är en låt som skrevs av Bruce) från -78 för 45 småslantar. Det här kanske låter otroligt, men om man ser de två uppträda sida vid sida på den tiden (vilket man bör göra. För det är helt vansinnigt svängigt. Eller som en utav kommentarerna uttrycker det: ‘Southside is on his 14th beer at this? point.’) så är det Johnnys o-er-hörda karisma man inte kan slita blicken ifrån. Bruce -78! Degraderad till någon sorts osynlig bakgrundsfigur!! Ni hör ju själva!!! Ny livsdröm (tänk er att meningen poppar upp likt en “New quest!”-notice i ett äventyrsspel): att åka till New Jersey och se Bruce och Southside Johnny uppträda sida vid sida på The Stone Pony. 45 spänn.

“Vaskaruhaförrenhärrå?”

“En guldpeng.”

“SÅLD av den läskiga mannen som fortfarande bor hemma hos sin – eventuellt uppstoppade – mamma vid 45 års ålder!”

Paul Simons Graceland (aka Paul Simons Pet sounds, Sgt Pepper osv osv) tjuvad för 40 penningar.

Simon and Garfunkel – The concert in Central Park i sinnessjukt nyskick* med en tolvsidig bok för 25 spottstyver.  (* i alla fall innan försäljaren tappade den i golvet efter inspektionen. Eller innan jag gjorde en klassisk fool of myself på tunnelbaneperrongen när jag tappade ut en påse, böjde mig ner för att plocka upp den och på samma gång skickade iväg en kaskad av skivor och böcker ur en annan påse över golvet SAMTIDIGT som jag tappade byxorna)

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Good plan

av Miss Känsloslav, 2010/11/27

Alla mina stora planer för den här dagen (skivmässa, loppis, filmkväll med Oskar, födelsedagspresent till Sebastians mamma, logoarbete och bloggdesign) har gått upp i rök och istället mynnat ut till ett nytt uppdrag som jag tänker ta mig an med en närmast religiös hängivelse: att ta mig till närmaste Seven-Eleven eller Statoil för att köpa romerska bågar (och, om ekonomin tillåter, polarbröd), åka tillbaka hit, återuppta horisontellt läge, och se på antingen Supernatural eller Forsytesagan.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Don’t play with me, ’cause you’re playing with fire

av Miss Känsloslav, 2010/11/27

(Uppenbarligen – uppenbarligen!!! – bara vad jag lyssnar på just nu, och inget som på något plan kan appliceras på mitt liv.)

Uuuööööhhhhhhhhhh. Vaknade kvart i två, låg helt däckad under tyngden av mitt egna självförakt i tjugo minuter, hasade mig tillslut ner till tv-soffan och datorskärmens trygga, varma sken och har inte rört mig ur fläcken sedan dess. Övervägde som flyktigast att duscha, men det finns tydligen inget varmvatten här hemma. Att tänka att jag i helgen hade kunnat vara med på Snorres julbord, men istället sitter hemma med fettigt hår medan handen går som en pistong mellan pepparkaksburken och munnen… Sorgligt. Anywhoooo. Gårdagen var ingen stolt dag.

Först dök jag upp på jobbet en timme sent och hann knappt innanför dörren innan tre oerhörda smällar brakade in i bakhuvudet – inget 30 rock, ingen äppelpaj, och ‘ehh… öh… jo. du borde nog tvätta dig runt munnen, du har tandkräm ö-ver-allt’. På eftermiddagen kom Andreas in och ville dricka lite glögg, men det hade han inget för ty Anna Karlsson stod och lagade middag i glöggkastrullen och besvarade alla retsamma skynda på-rop med en enfaldig Kathy Geiss-uppsyn och tystnad. Och när Anna Karlsson äntligen var färdig med sina matbestyr så hade han fortfarande inget för det, ty Anna Karlsson hade bränt fast en centimeter ris i botten av kastrullen.

På väg till tunnelbanan när jag skulle hem (jaaaaaaAAAAA klockan fyra på natten, jag blev fast i 30 rock-träsket och skäms inte för det!) så gick jag förbi en grupp berusade unga män precis utanför stationen. “Hörru tjejen!!!” ropade den ena sluddrigt efter att jag passerat, och jag tänkte belåtet “Minsann! Minsann minsann minsann! Inte totalt motbjudande trots allt, om ett tillräckligt spritintag (aaand How!) och synfel är med i bilden”. Sedan avbröts min hybris i sitt vilda skenande av brölandets fortsättning bakom mig: “Eller killen! Eller vad du nu är!!!”. “”… (det har gått tolv timmar, och jag har fortfarande inte kommit på något dräpande svar). Och det spelar förresten ingen roll, för halsduken blåste upp i mitt ansikte när jag vände mig om för att replikera, och pulveriserade de sista slamsorna som återstod av min värdighet.

Men min värdighet har körts genom köttkvarnen förr, så likt de förargerliga stråna som liksom bara lägger sig platt mot marken för att sedan resa sig lika starka och obevekliga igen så fort gräsklipparen passerat (briljant liknelse! Särskilt eftersom jag har klippt gräset två gånger i mitt liv, och vid ena tillfället var min faster tvungen att betala mig… dyrt), så kröp de allierade fram ur sina gömställen och samlade de härdade trupperna igen lagom till Gullmarsplan. Just som de stod och omfamnade varandra, räknade sina döda, och mellan tårarna sade “We’ve lost so many! So, so many over the years! This battlefield is like a slaughterhouse, and yet, we’ve managed to stay alive all this time. Because we’re strong. And together, we can ma-” så slängde en totalt främmande man ett burkaliknande tyg över mitt ansikte och höll fast, medan hans kompisar kiknade av skratt i sina stolar.

Nä. Usch. Ovärdigt. Nu riktar jag spotlighten någon annanstans, till kontorets egna Karl Pilkington.

“Kan man köpa sand i affären i Tyskland? Eller var ska man annars hitta det i Tyskland?”

och:

“Vem är det som helgonförklarar ett helgon?”

“Påven.”

“Alfred Nobel”.

VN:F [1.9.3_1094]
+1 1

Ny blogglayout

av Miss Känsloslav, 2010/11/27

Balla eller handtralla? Matador-tributen var visst inte här för att stanna. Mitt öga för allt vad design heter spelade dessvärre inte i samma utomordentliga division som serien.

VN:F [1.9.3_1094]
-1 1

Chocolate, chocolate, chocolate!!! AAACK!!!

av Miss Känsloslav, 2010/11/17

Åhhh! Har försökt få manusinspiration den senaste timmen, men min strävan har bara lämnat mig med existentiell ångest. Varför är jag bara som Tina Fey in the “After high school, I went to study drama at the University of Virginia, where I never drank and remained a virgin. One of those things was a choice.” sense of the word, och inte till exempel detta? Kom igen. Jag har (off the top of my head) duschat med diskmedel när jag inte hittat nån tvål, använt en baddräkt som underkläder on a regular basis och blivit tagen för en kille på min egna släktträff… varför  har naturen inte kompenserat mig?!

Liz: I don’t like my life stuff mixing with my dude stuff.
Jack: A middle-age woman saying “dude stuff”. Is that on my sadness scavenger hunt? Why, yes, it is.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Professor Minerva McGonagall Jr

av Miss Känsloslav, 2010/11/17

Sjukt trevligt att vara tillbaka i Stockholm med andra ord (jaaaaaaaaaa jag mutades med bakelser av Sebastians familj igår kväll), men om sanningen ska fram saknar jag min älskade Toby Stephens back in Helsingborg så mycket att det värker i hjärtat.

(Neeeeeeeeej, ‘Toby Stephens’ är inte mitt nya, kärleksfulla smeknamn på Snorre. Var inte dumma!!!)

(Jaaaaaaaaa, jag har döpt spelaren som jag själv skapade och desperat försöker göra karriär med i Fifa 11 till Toby Stephens)

(Fast om sanningen prompt ska fram – vilket såklart inte är något läkaren ordinerar – så  saknar jag Snorre också)

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

D.I.H.C

av Miss Känsloslav, 2010/11/16

Yooo. Tillbaka i Stockholm. Det första jag möttes av när jag kom till kontoret imorse var upptäckten att min hög med Wayne Rooney-urklipp besudlats – befläckats-  i min frånvaro. Istället för den grekiska profilen som vi alla känner och älskar så hade han fått en svastika inristad i pannan på alla bilder, samt grott horn och svarta ögon. En halvtimme senare spatserade Måns in på kontoret och var på sitt allra förträffligaste humör, vilket för det mesta  innebär att han är påväg att dumpa a shitload of work på ditt skrivbord och sen försvinna iväg för att bada, gå på gratis bio, bada i danska tunnor eller stirra på kor.

“Måns” väste jag mellan sammanbitna tänder. “Vad tror du att du håller på med?”

“Vad?” sade han oskyldigt, med samma spelande ögon som Rhett när han lurar Scarlett att måla upp en storslagen skylt till sin affär med orden “Caveat emptorium”.

“Du vet mycket väl vad jag menar” morrade jag och skickade anklagande ut ett darrande finger mot tidningshögen.

“Okej, okej, vänta lite nu… Ett: Det där behöver verkligen inte vara jag!!!”

“Det är klart att det var du! Jag fattar väl att det var du, herregud! Förolämpa inte min intelligens genom att antyda att det skulle vara någon annan än du!”

“Två… så tänker jag ta” (här stannade han upp för att slita till sig påsen) “ett tuggummi av dig-”

“Du gillar ju inte ens de där! Ska vi behöva gå igenom det här varenda gång?!”

“- tugga på det i två minuter och sen spotta ut det” fortsatte han utan att egentligen höra på.

“Men…”

“Öp öp öp! Och tre… Så vet du att det var briljant!”, sade han och log ett retsamt, belåtet leende som var alldeles för tandrikt för min smak.

Sedan kom någon förbi och bad om hjälp att bära upp ett gäng nya datorer. Måns ryggtavla försvann iväg i horisonten i ilfart, och jag trodde precis att jag klarat mig då han – utan att vända sig om – ropade “Kom du också, Anna. Du ser så rolig ut när du bär saker”. Hmpf! När våra vägar korsades i hallen på vägen tillbaka sträckte jag värdigt på ryggen, tryckte bestämt ner dubbelhakorna i kartongerna och tänkte “dignity! dignity! dignity!”. Våra ögon möttes. Mina var trotsiga. Hans var, dare I say it, imponerade. Och precis när jag trodde att jag klarat mig lutade han sig fram och viskade “Jag hade rätt”.

Sen var det dags för releasen av Anna Karlssons odödliga citat volym trehundrasjuttioelva. Oskar lutade sig fram och inspekterade bekymrat våldtäkten på mina Wayne Rooney-bilder.

“SKANDAL!!!” brölade han.

“Jag VET!!!” instämde jag likt en religiös gospelkör.

“Han har ritat svastikan åt fel håll! Det är nåt som alla borde veta!” ropade han upprört, och betonade varje ord genom att dunka näven i handflatan.

“De ska vara som spegelvända sjuor va?”

“Ja, eller som ett kantigt ”S’”

(Lång tystnad, medan Anna ritar ut ett par S i luften)

“Näääe… nu tänkte du fel. Det är ju tvärtom.”

“NEJ.”

“Oj!! Jag ritade spegelvänt. Vad dumt av mig. Som ett S.” (Koncentrerad tystnad medan Anna ritar ut ett par Z:an i luften) Eller ett Z.”

“NEEEEEEEJJJJJJJJJJJJJJ!!!!!!!!!!!!!!! Idiot!!!”

Till mitt försvar måste jag nämna att jag även BRILJERADE med min vidsträckta kunskap inom biologi och anatomi (tvingades dock googla på det sistnämnda) idag, när jag släppte den stora triviabomben: om man håller andan när man rör vid brännässlor så bränner man sig inte! Tyvärr lever vi i en väldigt trångsynt tidsålder, så min terrierlika beslutsamhet att bita mig fast vid denna tro gjorde bara att angreppen blev mer frekventa och fick en personligare prägel.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Jag hade kunnat sätta sjuttiosju!

av Miss Känsloslav, 2010/11/14

(Ja. Snorre köpte också en.)

Nämen! Att vi skulle springa på varandra inne på klubben för inbördes beundran! Vilket sammanträffande! Jag borde förresten stå med på alliansens payroll. I fredags klockan elva slog jag nämligen igång Springsteens Houston-konsert från -78. Sedan positionerade jag mig en meter ifrån teven, vred upp volymknappen till elva (motsvarar ca 130 dB), ställde mig med benen brett isär, sträckte upp ena näven i luften och imiterade varenda rörelse i tre timmar framöver. Som ett litet barn. Eller ja. Ansiktet strålade i alla fall av ohöljd beundran, men kroppen var en tre ton tung buffel som stampade foten i golvet så att listerna knakade under Badlands (BAM BARABAM BARARAM BARA-BA-BA-BAAA-RAAA). När den sedan gick över till en sjuuuukt tung Streets of fire föll jag kraftlöst ihop på knä och bara vrålade ikapp med lufttrummorna. Jag kan lova er att ingen arbetslös sate inom en mils radie låg hemma och njöt av sin ledighet under de där två timmarna och femtiosex minuterna. Reinfeldt skulle ha gnuggat händerna av förtjusning om han sett alla blodiga naglar som kilats fast i Arbetsförmedlingens dörr.

Tre timmar senare kom syrran på besök, och då var det bara att köra igång igen. “Lisa! Lisa Lisa Lisa!!! Titta! Titta nu!!!” flämtade jag, och slet tag i hennes halslinning så ivrigt att sömmarna brast. “Titta! Hur han hoppar upp på pianot. Sliter av sig rocken. Krånglar sig ur slipsen. Drar av sig skjortan så att knapparna yr som konfetti. Och – ” och sen tystnade vi båda två, lade huvudet lite på sned, och suckade andaktsfullt “Åh”. Precis som när Marlon Brando gjorde entré i Linje lusta.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Manuskomplex

av Miss Känsloslav, 2010/11/14

Ge mig 7 sekunder att frälsa er.

VN:F [1.9.3_1094]
+1 1