Och så var vi här igen… såklart.

av Miss Känsloslav, 2010/10/31

“You’ve been to the lumber office this afternoon, haven’t you?”

“What has that to do with it?”

“You like dogs, don’t you, Scarlett? Do you prefer them in kennels
or mangers?”

SJUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUKT!!!

VN:F [1.9.3_1094]
+1 1

Respektabelt

av Miss Känsloslav, 2010/10/28

SJUKT smaklöst och osympatiskt, Anna Karlsson! SJUKT! Och förlåt, mamma och pappa, jag överdrev igår för nån sorts komisk effekt som helt och hållet uteblev. Jag är faktiskt lite mer ansvarsfull än så (och faktiskt lite mindre av en total… RUNT! Runt! I lost my kitten. Has anyone seen my runt?)

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Harlett

av Miss Känsloslav, 2010/10/27

HAHAHHAHAH

Den dagen jag slutar skratta åt det här har jag officiellt dött inombords!

Okej. Såhärva. Tanke 1: jag har precis sett en mops i Scarletts gardinklänning. Det här borde vara den roligaste kvällen i mitt liv, but somehow it’s not. Varför?

Tanke 2: En mops i Scarletts gardinklänning ser bättre ut i Scarletts gardinklänning än vad jag nånsin hade gjort, vivianleighsviktklubb.se eller ej. Det kanske har något med saken att göra.

Tanke 3: Jag har precis köpt tv-spel och sprit för pengarna som mamma och pappa satte in till mig för flygbiljetterna. Sprit och tv-spel! Jag förtjänar att dö! Jag förtjänar verkligen att dö! Jag hade gått före Josef Fritzl i avrättningskön! Vem är jag? För det här är ju inte jag.  (Ok tv-spelandet är jag)

Tanke 4: … Tänk positivt! Jag har inte köpt fett eller socker. Min första, impulsiva tanke är atllid att köpa fett eller socker. Men inte denna gång. Med andra ord = helt okej. Jag har skött mig helt okej. Först efter typ Sarah Palin i avrättningskön.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

The idiot wind, blowing everytime you move your mouth

av Miss Känsloslav, 2010/10/25

Gah. Jag är en sån idiot ibland. Förlåt, gav jag er precis intrycket att jag stundtals är kvitt denna nesliga åkomma? Åh nej. Den väntar alltid runt hörnet med en jävla slägghammare, och har siktet inställt på mitt bakhuvud. Ett exempel taget ur luften är t ex denna sekund. Jag har 8 öre på mitt sparkonto. Hyran ska betalas inom en vecka. Fable III släpps om några dagar.

Endast två tankar cirkulerar i mitt huvud just nu:

* Var kan jag köpa en fungerande handkontroll till N64, och för hur mycket?!

* Jag måste ha det här tyget; jag vet inte till vad eller varför men det ska bli mitt, till vilket pris som helst!!!

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Hey Jude

av Miss Känsloslav, 2010/10/24

Att bryta sig in i Fort Knox och stjäla ur guldreserven är bara uppvärmningen inför den Riktiga utmaningen – att klämma fram några kronor ur Bengt Anderssons ficka.

VN:F [1.9.3_1094]
-2 2

Look what you’re doing

av Miss Känsloslav, 2010/10/21

Alltså. Rooney. Du vet att jag älskar dig. Och  min livmoder, som  hänger över axeln sedan ditt brösthår skymtade förbi i periferin, hälsar ivrigt (“andfått” och “flåsande” wouldn’t be far off)  att the  offer still stands. Men HUR. I. HELVETE. tänkte du där?!?

VN:F [1.9.3_1094]
-1 1

I’m holding out for a hero

av Miss Känsloslav, 2010/10/18

Jag sitter här och kväker för mig själv som den belåtna paddan jag är. Då och då (mestadels om helgerna. Och mestadels hela dygn i sträck) plöjer jag igenom Youtube på jakt efter nya kostymdraman (idag köpte jag till exempel Forsytesagan (och De bästa åren)) att frossa i. Nu kanske ni tror att det här rör sig om spontana infall eller typ en extremt bristande insyn i min egna ekonomi, men ni kunde inte ha mer fel! Mina nytillkomna familjemedlemmar från 1700 och 1800-talet är alltid resultatet av en lång, omständlig och minutiös urvalsprocess, och nu tänker jag dela med mig av den inofficiella SBMPD (Smouldering British Men in Period Dramas)-guiden!

1. Blickar. Jag stoltserar med egenskapen att kunna avgöra om ett kostymdrama är bra eller inte enbart genom att studera blickarna mellan de båda huvudrollsinnehavarna. EXEMPEL:

Colin Firth – en klassisk IBM:are (Ideal Breeding Material)

Ni ser ju själva att man inte kan spendera fem timmar av sitt liv på ett bättre sätt! HELA grejen med kostymdraman är ju att det vanligtvis tar “Miiiiiiiisteeeer Darcy/Thornton/Knightley/Rochester” mellan tre och fyra timmar att ens våga lägga handen på kvinnans knä. Hence: all instängd längtan, lusta, passion (osv osv I could go on men har ju i princip redan författat en Harlequinn-roman) måste projiceras genom trånande blickar från andra sidan rummet. Finns det någon som helst kemi mellan huvudrollsinnehavarna så ser man det i en enda blick and that’s a fact.

2. Bikaraktärer. Återfinns till exempel Hugh Laurie eller Rupert Everett i rollistan så köp först och tänk efter sen. Det kommer nämligen ordna sig. Därefter kan du inteckna huset om det skulle krävas för att finansiera dina hormoners “wild years”, men det är framförallt den där första handlingen jag nämnde som är viktig.

(Vid det här laget har ni förstås redan dött och kommit till himlen! Hugh Laurie! I 1800-talskläder!! With a head full of hair!!! Era hormoner fräser som smör i stekpannan. Och ändå har jag fler punkter kvar på listan!)

3. Citat. Här är imdb din bästa vän. Eftersom kostymdraman oftast är baserade på riktiga tegelstensförlagor är det möjligt att du har en hel del text att plöja igenom. Jag ska underlätta er i ert sökande genom att berätta vad det egentligen är vi letar efter. Först av allt: the banter! Finns det inte ett korn av retsamhet bland citaten så är det i princip kört; abandon ship!!! Ha dock i åtanke att det här var på 1800-talet, så vi kan kanske inte förvänta oss Huddybanter (“Because you’re a control seeking narcissist. Which is fine, good even in some jobs. But you’re not equipped to handle a real kid, never mind a factory second. Where are you meeting her?” “In a little place called ‘Follow me and your urologist will be buying himself a new yacht’”) utan något betydligt mer harmlöst i stil med: “Emma, you didn’t ask me to contribute a riddle.” “ Your entire personality is a riddle, Mr. Knightley. I thought you overqualified” räcker fullgott. Det andra vi letar efter är humor. Måttstocken här är typ: “om någon i Pickwickklubben/Matador/Borta med vinden hade kunnat säga det här, så är det roligt”. EXEMPEL:

“It left us speechless, quite speechless I tell you, and we have not stopped talking of it since.”

“Lady Catherine de Bourgh herself was kind enough to suggest that these shelves be fitted exactly as you see them there.”
“Shelves in the closet. Happy thought indeed.”

4. Betyg. Mer än 7.3 på imdb om det är en film, mer än 8.4 om det är en tv-serie! (Och också – BBC framför ITV i alla lägen!)

5. Kvinnan. Ja, den kvinnliga huvudrollsinnehavaren är faktiskt viktigare än den manliga. There. I said it! Fort! Hämta luktsaltet, I’m feeling faint! Det här – till synes vansinniga – utspelet grundar sig såklart på den enda gången då min blickintuition sänkte en ishacka av svek i ryggslutet på mig. Då den dumpade hela min världsbild på motorvägen och lämnade den att dö.Med andra ord – dagen då jag BETALADE för att se Northanger Abbey. Det datumet har kvinnor med knivar i ansiktet och brinnande barn målade över hela rutan i almanackan. Maken till viljelös ranka har jag då aldrig varit med om!!! Jag ville bara slita tag i hennes löjliga hattband och linda dem kring hennes hals tills hon blev blå första gången hon öppnade munnen och sa någonting totalt menlöst. Det finns förresten ingenting jag föraktar mer än när en karl blir upp över öronen förälskad i en kvinna som är mindre intressant  än en hatthängare, a.k.a “Twilight-fenomenet”. Kärleksrelationen som skapades för att alla femtonåriga tjejer därute som både saknar utseendet och den kompenserande personligheten ska ha ett sista hopp att desperat klamra sig fast vid. Hon får däremot mer än gärna inte vara en “traditionell skönhet” – detta för att alla vi som drog en genetisk nitlott ur moder naturs hatt ska känna en omedelbar tillhörighet.

6. Mannen. “Först nu?” tänker ni säkert, och undrar  om det finns tvångströjor i min expensionsorädda storlek, eller om man ska ge sig på en  älgbedövningsampull på direkten. Låt mig förklara. Era hormoner befinner sig i en ständig utvecklingsfas. Titta bara på mig. En gång i tiden slog mitt hjärta bara för Chevy Chase, Niklas Strömstedt och Roger Moore. Behöver jag säga mer? När jag såg Jane Eyre för första gången skrumpnade mitt hjärta ihop när Mr Rochester haltade omkring och väste “häxa!”, och jag tänkte förfärat “tre timmar TILL med den  här krusiga tunnan på två  ben, jag döööör”. Tjugo minuter senare var jag fast övertygad om att jag aldrig sett en sån knädarrande attraktiv man förr i hela mitt liv. Ja, så sent som i eftermiddags stannade jag upp mitt i en rörelse och det började stråla i vänster arm när jag fick syn på den här bilden:

Likadant när jag såg Matador och Kristen Skjern klev av tåget i Korsbäck och promenerade raka vägen in i mitt hjärta. Vill minnas att jag satt med kisande, ogillande ögon och tänkte “Oj oj oj, vad ska den där bastanta klumpen ställa till med för otyg nu då?”, och fem helger senare satt jag och drämde näven ilsket i bordet över att det inte fanns några bilder på honom på internet. Alltså: lita inte på det första intrycket. Om regissören och manusförfattaren har lyckats leva upp till de övriga kriterierna har du ingenting att oroa dig över. Annat än Googles oförmåga att förse dig med tillräckliga bilder, förstås. Grattis. Du har nu försetts med en karta och kompass i den här djungeln – dags att börja skörda regnskogen.

Ja ja. Anledningen till att jag sitter här och vältrar mig i min egna förträfflighet är i alla fall att jag litade helt och fullt på tidigare nämnda intuition och beställde hem Amazing Grace efter att ha sett EN ENDA BLICK hastigt flimra förbi i en utav dessa otaliga fanvideor. Redan under de första minuterna anade jag att jag gjort ett riktigt kap, men det var först när Herr och Fru Thornton försökte para ihop William och Barbara (se bild nedan) som jag förstod att det här skulle bli RIKTIGT bra. Båda två synade förstås bluffen i förväg, och puffade upp sig och fnyste kränkt “Jag behöver verkligen inte paras ihop med någon gammal spinster!” innan de upprört stormade ut ur lokalen åt varsitt håll. Bara för att springa på varandra precis utanför, väntandes på en vagn. De vaggade obekvämt på hälarna ett tag innan Barbara trevande sade nåt i stil med att de kanske hade haft nåt utbyte av varandra om de träffats under andra omständigheter.

“Ja. Vi hade till exempel kunnat prata om botanik.”

“Botanik? Jag hade blivit fasligt uttråkad av att prata om botanik…”

“Du ser! Vi skulle inte ha kommit överens ens under andra omständigheter!” snäste han i bästa Mr Darcy-anda,   och så vände han på klacken och promenerade raskt därifrån.

Lyckligtvis gav paret Thornton inte upp sina matchmaking-planer, utan några veckor senare satt båda två vid lunchbordet och blängde förbannat på sina värdar. En ohyggligt pressad stämning låg över bordet, och värdparet utbytte ett par miserabla blickar över sitt misslyckande. Då harklade sig Miss Spooner bestämt och sade:

” Mr Wilberforce, jag har förstått att du är intresserad av botanik?”

“Botanik?!” snäste han – om möjligt ännu otrevligare – och tillade: “Vad får dig att tro att jag nånsin skulle intressera mig för någonting så långtråkigt som botanik?”

Det blev helt knäpptyst kring bordet. Fru Thornton såg ut att vara nära tårarna över detta totala misslyckande. Herr Thornton tittade hjälplöst på sin fru och Miss Spooner såg, minst sagt, förvånad ut. Plötsligt frustade hon till av ett bubblande skratt som bara hann vara i en halv sekund innan hon lyckades samla sig igen, och en ärta flög ur hennes mun och klinkade mot glaset. Intill henne försökte Wilberforce dölja ett roat leende.

Ja gott folk! Vid det laget förstod den här gamla grisen att hon hittat en tryffel av renaste guld!

VN:F [1.9.3_1094]
-1 1

Though we’re far apart tonight

av Miss Känsloslav, 2010/10/14

I’ll save my love for you.

VN:F [1.9.3_1094]
0 2

FAQ#4

av Miss Känsloslav, 2010/10/09

16. Vad sitter du och flinar så jävla belåtet över nu då?

- Köpte en biljett till Malmö för sju kronor igår. SJU KRONOR. Det är klart att jag  och Tradera har haft en fin relation ända sedan de försåg mig med exemplar #3-7 av Borta med vinden, men… Nu har de alltså sträckt ut en välkomnande hand mot min religiösa ådra också, och den här gnidna gamla judinnan kan inte göra annat än mysa.

(Men pengarna måste ju ta slut på något vis, så jag har istället rusat havoc och köpt den här gamla godingen från London ‘81:)

I WANNA MARRY YOU – LIVE! I’M A ROCKER – LIVE!! JOLE BLON – KANSKE VÄRLDENS SVÄNGIGASTE  MELODI – LIVE, FÖR FÖRSTA GÅNGEN!!! Jag skulle kunna flytta till Säffle och dansa logdans för resten av mitt liv för den här låtens skull. Så många chokladtryfflar i en och samma låda, var ska man börja?! (Jag kommer ta bort alla spydiga  kommentarer i stil med “Börja med att skaffa en vinylspelare kanske? Och låt bli att kasta tennisbollar inomhus den här gången, så kanske du till och med får behålla den ett tag?”)

17. Hur gick resan?

- Den slog alla tidigare rekord i sin förträfflighet! Hann med tunnelbanan med tio sekunder och tåget med lite över en minut; en ovanligt god och stressfri marginal med andra ord! Vaknade förskräckt av mina egna, rungande snarkningar ett par gånger på tåget och satte mig förfärat och nyvaket upp med ett oartikulerat lät,  medan armarna viftade omkring som två väderkvarnar. Det kändes rätt ovärdigt, men det hindrade mig som vanligt inte från att upprepa beteendet.

Satt med näsan begravd och fnittrade till mitt senaste läseprojekt också, Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole (efter ett tips av den alltid underhållande Yada yada yada och efter ett generöst utlånande av den alltid underhållande Oskar).  Jag är EXTREMT förtjust i den. Ignatius J Reilly är typ den vidrigaste karaktären jag någonsin stött på, och ändå älskar jag honom förbehållslöst (jag antar att det är såhär Honkens mamma känner det – BOOYAH! Äntligen en referensram jag begriper mig på!).

Höjdpunkterna är förstås hans brevväxlingar med “slinkan, markattan, skökan” Myrna Minkoff (och kanske framförallt hans förfärade utrop över allt hon skriver: “Snusk!” råmade Ignatius. “Vilket outsägligt kränkande påstående” fräste Ignatius. “Denna flagranta överträdelse mot allt vad god smak heter är helt osannolik” framhöll Ignatius för den flytande tvålkoppen. “Flickan saknar fullständigt skam i kroppen!” “Det liberala lilla fnasket måtte vara spetsat på ett ovanligt väl tilltaget hingstorgan!” osv osv) och den egna dagboken, i vilken hans narcissism verkligen får fritt spelrum: “Min själ, okontrollerbar, yster och ostyrig som alltid, viskade en plan till mig, så storslagen och djärv att jag förfärad ryggade tillbaka vid blotta tanken på vad jag hörde. “Stopp!” ropade jag bönfallande till mitt gudalika intellekt. “Detta är vanvett.” Men ändå fortsatte jag lyssna till min hjärnas mening.” HAHA. Jävligt kul. Dessutom har han ett spännande sätt att vända sin ohyggligt feta kroppshydda till nåt slags tempel där adjektiv som “imponerande” och “storslagen” är ofta förekommande. En sorts filosofi som en del av mig finner väldigt inspirerande och befriande, och en annan del finner fullständigt skräckinjagande. Känns dock som att jag är den sista människan på jorden att läsa boken, är det verkligen så?

Såg även två avsnitt Ally McBeal, varav det ena innehöll  både Wayne Jarvis, Prince Gerhardt och Larry Paul som sjöng Every breath you take rakt in i mitt hjärta. Ni vet hur det är när man tror att man har kommit över någon? När man verkligen rannsakar sig själv och tänker “Näe! Jag känner verkligen ing-en-ti-ng längre!”  och precis när gospelkören ska bryta ut i Hallelujah! så promenerar människan in genom dörren så att man får ta ett krampaktigt tag om väggen medan fötterna ger vika av all åtrå? EXAKT så är det med Larry Paul, jag döööööööör. Fnys åt Ally McBeal bäst ni vill, men i samma ögonblick som han öppnar munnen och säger (rätt långt men det är värt det!) “As for locating self-worth in physical appearance, I’m sure there’s a mirror somewhere in your little Prada purse, and as much as you might hate the idea of being the object of a man’s desires, what you truly loathe is the idea that one day you might not be. And the questions burning deep deep DEEP down to the lip gloss is… Has that day already arrived?” kommer ni förstå vad jag menar. Och era livmödrar kommer tacka er. Jag ger som vanligt allt som inbegriper Robert Downey Jr tio skengraviditeter av tio.

18. Bleh, jag hade förväntat mig ett nytt magplask i självföraktets outtömliga källa, vad är det här för positiv skit du kommer dragandes med? Visst vet du att du ser ut som en prickig korv i ansiktet?

- Ähhh… Du syftar förstås på den smärre legionen av finnar som har invaderat mitt ansikte… Yesssssssss. Hiroshima kom lindrigare undan än denna nuna. Det är all den tyska chokladen för två kronor styck!!! Och Måns hemlagade äppelpaj. Next question.

19. Jag hörde nåt om en, enligt (din) utsago, fantastisk uppfinning som du planerar att ta patent på? Berätta!

- Jo. Lyssna på detta: ett (ja nu rodnar jag, men vad gör man inte för konstens skull!!!) tampongomslag  som INTE suger sig fast som en igel på allt det kommer i kontakt med. Ett exempel taget helt ur luften och utan någon som helst verklighetsförankring skulle t ex kunna vara:  säg att en konduktör frågar efter biljetten och du tvingas kila ner dina fingrar i fickorna eftersom låren börjat växa HELT OUT OF CONTROL lately, utan att hitta den… Säg också att kontrollanten är en ung man som – i alla fall för någon med, säg, 60% nedsatt syn och lite jävlar anamma – enkelt skulle kunna misstas för det fina årgångsvinet Springsteen-73, så förstår ni att en lättare ansiktsrodnad uppstod redan innan huvudpersonen ifråga upptäckte att hon spridit massvis av såna här små plastflisor för vinden och dekorerat både pass, mobiltelefon och ipod med skräpet, som om de varit ett par tändsticksaskar och makaroner i händerna på en estetisk våldtäktsman. It’s everywhere!!! Och ju mer kontroll över sitt egna liv som personen framför dig ser ut att ha, desto större är sannolikheten att OB-plasten regnar som konfetti över hela golvet.

How would it work? Just pop it on your wrist!

20. Okej, nu när jag har fått ett magplask över all förväntan så kan jag låta dig gå tillbaka till det positiva yrandet igen. Tre saker som gör dig glad – och SNABBT! För jag vet ju att du egentligen är på väg till Coop för att köpa ostkrokar. Mitt i natten.

- Jag och Snorre ska ta min Ratatouille-oskuld  ikväll. (Yes, and you were almost arrested for those business cards)

- Jag och Måns har slängt ihop en 30 sekunder lång animation på mindre än två dagar – sjukt kul grej att göra och sjukt inspirerande!  (Och vi hade säkert gjort det på typ tio minuter om inte båda två på varsitt håll, och oändligt utstuderat, gjort allt i sin makt för att slippa munsynca. Om Oskar mumlade nåt på andra sidan bordet så hängde Måns genast över hans axel och frågade ivrigt “Vad? Sa du nåt om mig? Vaddå? Ska jag göra nåt? Vad har du gjort? Visa mig! Ska vi ha ett litet möte?” och gick vid ett tillfälle till och med så långt i sin desperata arbetsflykt att han ställde sig för att baka tidigarenämnda äppelpaj. Sen kom han tillbaka och frågade hur långt jag hunnit, varpå jag i min tur alltid svarade “Okej, jag har inte gjort nåt munsync överhuvudtaget, MEN TITTA HÄR! Ett lustigt ansiktsuttryck!!!”. Och som tur var funkar “the dog with a puffy tail” – maneuver på Måns varje gång. VARJE gång.)

- SPRINGSTEENBOOOOXEEEEÖÖÖÖHHHHNNNNNN. Det går inte att beskriva. Ja. Mitt hjärtas eld har förvisso fått nytt bränsle ikväll i form av ett par oljefat som i sin tur kom i form av nya bilder på boxen och en Factory-teaser, men ÄNDÅ.

- JO! En fjärde! Att jag har fått så många trevliga smeknamn på sistone! Liz, lez (gammal!), minx, minion, Scarlett… Jag kan inte hymla med att varje gång jag hör nåt sånt zone:ar jag ut fullständigt ur samtalet och susar rakt in i min egna förträfflighet under ett par minuter. Som tur var finns det människor som Lawes som håller mina fötter på marken när han till exempel berättar en lång och SJUKT inspirerande historia om att börja träna och äta nyttigt… och just som han upptäcker att han har lindat mig kring sitt finger, dvs att jag bara nickar hänfört och snubblar fram ett ivrigt “jajajaja!!!” åt allt han säger, skyndar han sig att tillägga “Nu är det inte alla som automatiskt blir snygga när de förlorar vikt så det ska du inte hoppas på… men det är ju ändå inte därför du vill gå ner, eller hur?”

NÄHÄ?

VN:F [1.9.3_1094]
-1 1

So we meet again, Dignity!

av Miss Känsloslav, 2010/10/08

Om man skulle fråga Sebbe vad som var så jävla roligt på tunnelbanan på väg hem igår natt…

… så skulle han svara den där sista bilden. Samtidigt som handen som krampaktigt håller i astmamedicinen går som en jävla pistong mellan byxfickan och läpparna. (Till hans försvar skrattade vi så mycket att en kvinna flydde från sin plats mittemot och tacksamt kastade sig ut genom tågdörrarna. Utan att tåget ens  stod vid någon perrong. Jag påpekade också att jag förmodligen inte hade en tråd på underkroppen när bilden togs. Och av allt att döma stod jag extremt bredbent, med armarna i sidan, och sade saker som “There’s a  frisky wind blowing today!” osv osv med en vettskrämd och ovårdad katt under varje armhåla.)

VN:F [1.9.3_1094]
-1 1