Dagens citat

av Miss Känsloslav, 2010/06/30

“Det är nåt konstigt märke jag har på mina skor… Att… itu… de. Jag fattar inte.”

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Hundtricket

av Miss Känsloslav, 2010/06/28

Skulle se Holland-Slovakien tillsammans med  Honken idag, så vi möttes upp på Stureplan och började leta efter en pub som visade matchen. Efter ett tag muttrade han surt “du måste fan ta en kula för mig efter det här!” “Hahaha vaddårå? Skäms du för att gå med mig eller?”  ”Ja”…  Jaha! Som att Han skulle vara någon man kan ta med på vernissager kanske! Strax därefter passerade vi tre stycken exotiska vandrande pinnar som såg på mig med illa dold avsmak. “Är det två kulor nu?” viskade jag i Honkens öra. “Ett helt magasin” svarade han kort.

Då var Sebbe ett mycket bättre sällskap. “Honken har inte fattat det där alls!” skanderade han så  högt att fönstrena skakade på Krukmakargatan när vi gick ut för att spela lite fotboll. “Det är mycket smartare att hänga med någon som är way under your leauge. Då undrar folk vad i herrans namn någon som jag gör i sällskap med någon som du, och förstår att jag verkligen måste se till folks insidor. Att jag är en väldigt fin människa.” och sedan, så att varenda kvinna på gatan skulle höra, “OH ANNA, YOU HAVE SUCH A BEAUTIFUL SOUL! IF YOU DIDN’T HAVE A BOYFRIEND ALREADY, I DON’T KNOW WHAT WOULD HAPPEN!”

Och så fick jag två presenter av honom (och Nathalie); ett kort från Prag…

… och den här boken. HAHAHA. När jag öppnade den stod det: “Lycka till Anna, MVH Jenny”. “Åh, har hon signerat den?!” “Nej…”

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Den blir aldrig gammal

av Miss Känsloslav, 2010/06/26

Nils, du är ett geni!

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

What sound or noice do you love? “KA-CHING”.

av Miss Känsloslav, 2010/06/26

Fastnade framför ett jubileumsprogram av Inside the Actors Studio imorse, och helvete vad bra det är. Jag och Snorre visade upp hela våra respektive känsloregister när Tom Hanks berättade en sjukt fin historia från Philadelphia-inspelningen/Jack Lemmon öppet erkände att han var alkoholist/Gene Hackman tystnade mitt i en mening när han talade om sin pappa (“it’s only been 65 years…”) osv osv – med andra ord lade han huvudet på sned och sade “Naw” medan jag bölade som ett litet barn. Slutade såklart med att jag beställde två boxar (Robert De Niro, Sean Penn, Al Pacino och Rusell Crowe, samt Robert Redford, Paul Newman, Clint Eastwood och Barbara Streisand) för typ hundra kronor styck, och när jag väl fått blodad tand så gick allting väldigt, väldigt fort:

330:-

330:-

330:-

130:-

“Fast jag kanske inte riktigt har streetcred nog att pull that one off” bekände jag osäkert för Hannes i ett svagt (och låt oss kalla det “mänskligt”) ögonblick. Han kastade huvudet bakåt och skrattade jätte, jättelänge. Typ såhär: “Hahahahahahahhahahahahahahahahahahahaha”. Sedan blev han med ens allvarlig igen. “Nej.”

130:-

185:-

Det var mycket pengar det, håhåjaja. Den där Springsteen-vinylsamlingen på det, och sen så får det faktiskt räcka.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

“U rule”

av Miss Känsloslav, 2010/06/26

Wordpress föreslår att jag ska skriva "The Mona Lisa" här, så det kan jag väl göra

Öj! Honken, mannen som är den omotiverade självgodhetens eviga affischnamn, kommer till Stockholm nästa vecka. Han ska tydligen medverka i nån reklamfilm som ska spelas in vid midnatt.

“Men vaddå. Varför vid midnatt? Är inte det lite konstigt?”

“Det är sent ja. Hon förklarade varför, men jag kommer inte ihåg… Hade precis vaknat (måste ha låtit som ett mongo i luren)”

“Haha! Iofs, om du ska synas i den vill de säkert vänta till efter mörkrets intåg… hahaha…”

“Haha!”

“It just seems like there’s still light coming in from under the door!”

“Ähhh…”

“Vart var det ni skulle mötas? 123 Fake street eller? Hahahaha”

Jonas is offline.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Now don’t you call James Bond or Secret Agent Man

av Miss Känsloslav, 2010/06/26

Den här lilla samlingen tänker jag införskaffa om en vecka eller så. The River börjar för övrigt bli min absoluta favoritplatta; de smäktande balladerna på skiva två har gått ifrån att vara ständiga “skips” till typ det vackraste jag nånsin hört. De kom helt enkelt ner för trappen en dag med utsläppt hår och utan glasögon, och jag stod bara och såg på med gapande mun, helt oförmögen att slita blicken från dem. Jag kan tänka mig att det är lite som att gå på ultraljud (att titta på den här bilden), fast med den enda skillnaden att jag känner en villkorslös kärlek till min blivande familjemedlem (och alltså  inte bara vild panik och fylleångest). På tal om det måste jag bara tipsa om en sjuuukt skön låt:

Rockaway the days med Bruce, som är så harmlös och trallvänlig att man omedelbart älskar den.

Jag har börjat läsa (ja ja ja jag vet, vad har det tagit åt mig?) Oscar Waos korta, förunderliga liv som jag fick i julklapp av pappa ifjol. Den handlar om en sjuuukt tjock sf-nörd från Dominikanska Republiken som helt och hållet saknar såväl karaktär som förmågan att kommunicera med det andra könet, och fastän jag – såklart – inte kan relatera till huvudpersonen överhuvudtagethrrrhrrrm så gillar jag den verkligen. Det enda som är lite irriterande är att författaren hela tiden envisas med att referera till interna uttryck som ingen utomstående har tillstymmelsen av en  chans att vare sig förstå sig på eller uppskatta (lite som när Rhett kallar Scarlett för “min förtjusande ignoramus” på sidan 303 i Borta med vinden). Sjukt jobbigt! Sluta upp med det!

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

You could have done better but I don’t mind

av Miss Känsloslav, 2010/06/23

Vi hade en försenad avslutningsfest för Superprinsen igår (eller ett ”getting to know each other”-party, som jag nog hade valt att kalla det…)

Some comedians would have picked on other stuff, you know, been more nasty. Like he’s got a little withered hand, like Jeremy Beadle – I didn’t mention it. No need. (Ok, det där var absolut sista gången Måns, men jag var faktiskt tvungen att ta ett officiellt avsked av min lilla favoritkyckling. Det förstår du väl ändå?)

Andreas tog en bild på mig med den där nya fettapplikationen som hemsöker var och varannan Iphone i dessa dagar. Det var - jag överdriver inte – det värsta jag någonsin har varit med om. Det näst värsta jag någonsin varit med om var när Hannes tog en liknande bild häromveckan, inspekterade den noga, tittade upp på mig, tittade tillbaka på skärmen, och sade: “Nä! Ingen skillnad!”

Oskar… Nä, jag finner inte orden.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Oskar of the day

av Miss Känsloslav, 2010/06/21

Gestikulerar mot några fläckar i grenen på byxorna.

“Har jag pissat ner mig nu igen? NEJ. Det är bara säd.”

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Koll på läget AB

av Miss Känsloslav, 2010/06/20

Alltså. Åh, jag är så glad att värdigheten har gjort sitt intåg i mitt liv igen efter all denna tid. Allt känns så mycket bättre nu; jag klarar mig helt enkelt inte utan konstant övervakning. Lite som Bridget Jones, men förhoppningsvis utan delen då hon ligger och spyr i toaletten och Daniel ropar “Där blev du allt av med det sista av din ‘inre stil’, min lilla knubbsäl. Och lika bra var väl det!” från rummet intill. Var alldeles för längsen jag läste dem nu, inte undra på att jag har tappat greppet om allt vad självkontroll heter. Man kan kanske inte tro det, men de där böckerna är fan fullproppade med sjukt vettiga livsråd för alla situationer. Sebbe sa till exempel att spiralteorin var – jag citerar (ur minnet, så med andra ord citerar jag inte alls) – “typ det bästa rådet  jag någonsin fått”.

Men det är klart. Det finns fortfarande problem som inte ens värdigheten/inre stilen klarar av att lösa. Som att jag (och med “jag” menar jag “en arg postarbetare i Svalöv”, lång historia) till exempel har haft sönder mitt VISA-kort. Och det hade egentligen inte varit något problem, om det inte varit för att jag har tappat bort mitt andra också. Och man behöver ett giltigt id för att beställa ett nytt, och mitt gick ut 2007. Och jag har glömt mitt pass i Helsingborg. Och fastän jag lyckades ljuga för bankkassörskan så att hon gjorde ett undantag och beställde ett nytt kort till mig ändå, så kommer det komma till min folkbokföringsadress i Umeå… Och mina föräldrar är inte hemma.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

UST

av Miss Känsloslav, 2010/06/19

Manx bad mig ju att publicera “fler guldkorn ur fanficvärlden” häromveckan (jag tänker inte låtsas om att sagda förfrågan följdes av: “det är en sjuk, sjuk genre”)…  Och jag mottog precis beskedet att en utav mina absoluta favorithistorier – kanske den allra, allra bästa av de ~500 jag läst! – kommer att uppdateras imorgon efter ett halvårs väntan. Aight, here goes. Några månader har gått sedan Rhett lämnade Atlanta och livet börjar långsamt återfå sin stilla tjusning i Charleston, då den anonyma signaturen Lars Cotheart plötsligt börjar smutskasta honom i den lokala tidningen.

Och så kommer Scarlett till stan, och istället för att vara det känslomässiga våp…  den – dare I say it? -  kristna själ… hon plötsligt och omotiverat förvandlas till i typ alla andra fanfics, så kommer hon rustad upp till armhålorna med hemliga vapen och en beslutsamhet av stål. Tänk er Jodie Foster och Mel Gibson i Maverick, tänk er Sam och Diane i en viktoriansk miljö. Hon föreslår ett vad; de ska tävla i skytte, ridning och poker. Vinner Rhett är han fri – vinner Scarlett måste han ge deras äktenskap en andra chans. Ni hör ju själva hur bra det här är.

(Det har ju tydligen gjorts en film om di två också, vilket förstås känns lite sekundärt i sammanhanget)

Offering one slender, dainty hand, she made the motion to seal the wager. “So, do we have a deal, Captain Butler?”

He hesitated for only a split second, the shred of good judgment he still possessed screeching things like, “You’ve been here before,” “Don’t do this,” and “What are you, some kind of an idiot?” He ignored this good judgment because when it came to her, he always had.

He grasped the hand and they both felt a tingling rush of something…a spark, one that delighted her and disconcerted him. Still, it didn’t stop him from grinning and saying,

“We have a deal, Mrs. Butler.”

The last bit of good judgment (let’s call it, say, Geoffrey) screamed in exquisite agony before dying a slow and painful death. In a small corner of Rhett Butler’s soul, there is a memorial to it, with this inscription, “Here lies Geoffrey, Rhett K. Butler’s last bit of good judgment. He lived a good, if not productive, life.”

VN:F [1.9.3_1094]
0 0