Kommentarer (0)

Åkte in till stan idag med syftet att köpa ett par nya skor (tappade bort den ena förra veckan - Var? Hur? – så Johanna har varit vänlig nog att låna ut sina knähöga läderstövlar till mig. Jag utgör numera den fulländade bilden av en transvestit, komplett med Larry David-byxor and all. Dör lite inombords varje morgon när jag ser mig omkring efter mina sneakers* i hallen, och får syn på de här – and there’s no denying it – KVINNLIGA kängorna istället) samt nya underkläder.

Men efter  typ tio minuter inne på H&Ms damavdelning var jag alldeles högröd och svettig i ansiktet, och undvek generat allas blickar medan jag planlöst irrade omkring mellan gångarna.  Det som inte var rosa var spetsigt, det som inte var spetsigt var genomskinligt, och det som inte var genomskinligt saknade helt och hållet en baksida! När blicken tillsist landade  på något mutantmonster som levde upp till samtliga av  ovanstående kriterier, så rusade jag förskräckt ut  ur affären med handen för munnen, och vräkte omkull allt i min väg.

* HAHA! Honken ringde och påpekade att mitt omnämnande av skorna som “sneakers” var den största lögnen jag någonsin dragit i den här bloggen…

Utvärdering av dagen:

Skor – 0.

Intressanta spekulanter på underklädesmarknaden – 1

Kronor för  sagda vara – 199

Hence:

Underkläder - 0

Apelsiner - 6 st

Don Rosa-tidningar – 3 st

Agent X9-tidningar: 3 st (EDIT: varav st två dubletter, begåvat…) (EDIT#2: “varav st två dubletter”… begåvat…)

Summa: Mkt mkt mkt bra.

Kommentarer (2)

Of all the of all the gin joints in all the towns in all the world…

Kommentarer (0)

Hihihi!

Yo! Har precis anlänt till Stockholm, och hittills verkar min inbyggda Skalmanklocka inte göra någon besviken. Har med andra ord intagit min favoritplats framför Sideway express-datorerna på centralen och behöver snart uppsöka toaletten. Någonting annat som också har gjort sig påmint är dessvärre min obotliga idioti. Har sovit sammanlagt ~tre timmar på bussen och ska snart iväg till min nya praktik.

Sebbe var mkt mkt rolig igår när han ringde och  snackade om vårat “barter”, och hur bra det vore om vissa delar av universum föll på plats för då hade vårt “barter” kunnat fortsätta i all evighet. De första tio gångerna skrattade jag glättigt och höll systerligt med om vartenda ord som sades medan näven dunkade instämmande i bordet, men elfte gången satte samvetet ner foten. Det tänkte inte tillåta de här charaderna mycket längre till.

“Bla bla bla barter bla bla bla bla barter bla bla barter…”

“Öh. Hehehe (skrattade nervöst en sista gång för att liksom lindra smällen, innan jag plötsligt blev allvarlig)… Meneh, hrr-hrrrm, vad betyder ‘barter’ egentligen? Du menar inte ‘banter’?” frågade jag försiktigt (och tänkte jublande att NU GER TYP SJU ÅR AV DAGLIGT FANFIC-LÄSANDE ÄNTLIGEN PAYOFF!!!)

“Nej! Barter! Barter, du vet!”

“Vad betyder det?”

(tystnad medan Sebbe urbandictionarade ordet)

“The way people changed goods before money was invented.”

“Okej… Jag förstår! Haha!” (spänd tystnad medan mitt samvete envist sparkade mig på benet under bordet) “Hmm…  jag förstår inte…”

(generat) “Jag menade banter…”

Kommentarer (0)

HA! Har legat och snoozat i två timmar (=30 ggr) varje morgon under hela lovet, helt oförmögen att kravla mig ur sängen före 12. Men imorse när Snorre som vanligt väckte mig innan han for iväg till jobbet, så var jag bara tvungen att berätta för honom om det 90 sidor långa Borta med vinden-fanficet som jag suttit uppe och läst under natten (istället för att fräsa: “TYST! TYYYSSSSST! LÅT MIG VA! NEJ! SLUTA.  SLUTA!  RÖR MIG INTE! GÅ! GÅÅÅÅÅÅÅ!!!” som jag brukar)…

Jag hann inte längre än till “Den skrevs egentligen för flera år sedan, men jag har inte pallat läsa den förrän nu eftersom… Ja… Jo, ok, såhär är det. Rhett och Scarlett reser i tiden, närmare bestämt till år tvåtu-” förrän Snorre avbröt mig och började gräla om någon hushållsrelaterad struntsak. När han äntligen avslutat sin lilla predikan  (vi pratade i mun på varandra hela tiden; han malde på om någon vara som skulle nödinförskaffas, och ur min mun flödade  berättelsen om Rhett och Scarletts otaliga äventyr likt porlande vatten) så var jag klarvaken och på ett sprudlande humör, medan han var försenad och grinig.

“BLA BLA BLA HON FÖRDE SCARLETT TILL VÅR TID PRECIS EFTER HENNES FALL FRÅN TRAPPEN, DU VET, NÄR HAN SÄGER ‘CHEER UP, MAYBE YOU’LL HAVE A MISCARRIAGE’. OCH MED HJÄLP AV EVAN – ALLTSÅ, EVAN ÄR CORYS KÄRLEKSINTRESSE – ALLTSÅ HUVUDPERSONEN HETER CORY, DET GLÖMDE JAG SÄGA – SÅ…” ropade jag efter honom i trappuppgången (jag är verkligen den Sämsta historieberättaren). Mina belevade ord gjorde honom så förtjust att han formligen flög nerför trapporna.

Tänk. Det borde man ju nästan ha förstått… att det skulle krävas något som Borta med vinden för att få mig ur sängen i dessa dagar, menar jag. (Sen kan man ju fråga sig huruvida jag hade varit så förbannat trött om morgnarna om jag inte hade suttit uppe till halv fyra varje natt och läst dessa fanfics, men…)

Lite senare upptäckte jag – den hårda vägen – vad det var han hade stått och predikat om att jag skulle köpa. Toalettpapper.

Kommentarer (0)

Min älskling hade lekstuga idag igen. Det bidde tvillingar! Jag är alltså uppe i 23 förlossningar på en säsong (numera highfivear jag alltid läkarna när jag susar förbi på båren)

Kommentarer (0)

Såg precis Up (goda halvåret efter alla andra). Den var heeelt fantastisk, makalös, underbar… ja, superlativen räcker helt enkelt inte till. Känns som att jag har en date med Play.com innan kvällen är över.

P-e-t-e D-o-c-t-e-r och B-o-b P-e-t-e-r-s-o-n, my main men.

Kommentarer (0)

Nä om man skulle ta och slå sig in på organmarknaden kanske?

Kommentarer (4)

(del I, del II)

Suck. Det står för närvarande 7-2 till Honken. Detta är egentligen inte någonting som jag gärna talar om, men försöker jag sopa resultatet under mattan en gång till så lär det ju bli ett jävla liv… och har man med skåningar att göra så är ju att ge dem en anledning till att öppna munnen det sista man vill!  Det här innebär i alla fall att han är fyra consecutive vinster ifrån Superpriset, och sex ifrån den totala segern. Huh. Jag har hört att Sydamerika är fint såhär års?

Honken var mycket belåten när vi tittade igenom materialet efteråt, och tyckte att det var den bästa videon hittills eftersom den “speglar våra sanna personligheter så väl”. Av samma anledning satt jag och vaggade fram och tillbaka i fosterställning, likblek i ansiktet och med kallsvetten strömmandes i strida floder. Herregud. Är ju en social outcast. Man skulle ju haft större lycka med att återinföra Mowgli till civilisationen, än detta mumlande freak! Chrrrrist. Undrar om Milford Academy fortfarande tar emot ansökningar?

00.17: Den kontemplativa hakstrykningen… ungefär lika visuellt motsägelsefullt som att se typ Newton sitta och sprätta iväg snorkusar.

00.30: Se hur hans blick liksom mjuknar upp och förvandlas till chokladsås när han tänker tillbaka på sina tidigare bedrifter. Den självkärleken, den självkärleken!

00.33: “Och vann tre…” (håller upp två fingrar, pausar, tänker efter, inser att han har fått sig själv att framstå som en idiot IGEN, och försöker slutligen släta över det hela genom att långsamt fälla upp det tredje fingret)

00.58: “I champions leauge-finalen mot Milan 2004″ (avdelning “Google är förvisso bara en armslängd härifrån, MEN jag tänker sätta min intuition vid ratten istället. That’ll work out just fine, I’m sure!”)

01.45: Lampan går igång, Igen.

02.14-02.24: Kanske det roligaste ögonblicket i hela videon. “Skulle du säga någonting?” Ja- “JO! Jag skulle säga det-” Inte sedan En fisk som heter Wanda har jag sett en levande varelse bli så brutalt överkörd.

02.35: Åh. Titta bara på honom. Hur självförtroendet bara rasar likt en skenande hiss för att sedan slås i spillror någonstans vid fotsulorna. “Vänta lite nu… Sa jag verk- näääe… Jag sa väl inte… Guuud, jag tror inte det är sant, lämnade ordet ‘kuriosa’ precis min mun? Jag har aldrig sagt det ordet förut. Jag vet ärligt talat knappt vad det betyder. Hur slank det överhuvudtaget in i den meningen? Varför hatar min hjärna mig? Den sätter alltid käppar i hjulet för mig när jag försöker briljera.”

03.18: Än en gång, blicken. Här vänder Jonas sig till alla svärmödrar i landet, och utan ett ord låter han meddela att han “helst av allt bara vill bli älskad”.

03.55: Och DÄR kanaliserar han David Brents ande genom varenda por i kroppen. Jag lovar. Den hakstrykningen och sängkammarblicken in i kameran är inte regisserad – jag kan inte poängtera detta tillräckligt.

När vi åkte till Helsingborg nästa dag så följde Johanna med. Jag placerades i baksätet såsom skrymmande paket oftast gör, och satt ivrigt och följde deras ordväxling från sida till sida (likt en hänförd tennisåskådare) till en början… Men när det stod smärtsamt klart att båda två helt och hållet hade glömt bort min existens, så lutade jag mig tilbaka i sätet, konverterade till en hatthängare och fällde ner  hörlurarna. Efter typ tjugo minuter vände sig Honken tillslut om och sade några ord, varpå jag formligen vräkte av mig hörlurarna och upprepade “Vad sa du? Vad sa du?!” likt en mossig gammal papegoja… SJUKT glad över att äntligen vara en del av samtalet.

“Jo, kan du ta och torka av bakrutan?”

Jag kände mig som Ben Stiller i Den där Mary när Cameron Diaz passionerat kommer rusandes efter honom sedan han  hållit sitt vackra tal, bara för att – efter en kort paus under vilken hon stannar upp för att hämta andan – berätta att han glömde bilnycklarna. “Visst!” kvittrade jag tappert medan jag blinkade bort tårarna – haha! – och vände mig om för att torka. Efter en stund tillade han mjukt “Anna…”, och jag vände mig långsamt om med nytt hopp i hjärtat. Hade det här varit en Friendsreklam hade jag förmodligen bjudit på tillstymmelsen av ett leende och rodnat klädsamt, samtidigt som världen gick från att vara svartvit till färgsprakande. “Här, torka med den!” fortsatte han bryskt, sträckte över en gammal strumpa, och återvände hastigt till den gemytliga bubblan i framsätet.  Yeeep.

Kommentarer (0)

Christ – why didn’t I just flop my head over, fan my face with my hand and breathe, “Oh Mr Stephens, my heart is fluttering like the wings of a tiny, frightened bird”?

Kommentarer (0)

Ni vet hela grejen med jungfru Maria? Att hon blev gravid utan befruktning och det? Jag tror mig ha funnit lösningen på den gåtan. Imorse när jag såg på Ally McBeal (as you do) så inleddes avsnittet med Sherry darling på saxofon. Snorre hajade till på andra sidan rummet och slet blicken från datorskärmen,  intresserad mot sin vilja av “denna vedervärdiga serie”.

“Ooo, bra låt!”

(Det var ingången jag väntat på) “Ohh jag VET! Det är faktiskt egentligen bara skitbra låtar med, men tyvärr märker man inte det eftersom det. alltid. är. några. jävla. tjejer. som. sju-” och sen tystnade jag mitt i en mening. För i samma stund tog sångaren plötsligt form framför mina ögon. Robert Downey Jr. Som sjöng Bruce. Jag förlorade helt ärligt medvetandet under några euforiska sekunder.

De tre ögonblicken med högst attraktionsfaktor just nu:

1. Då öppnades plötsligt salsdörren på vid gavel, och Rhetts silhuett syntes mot det matta ljusskenet bakom honom. Han såg väldig ut, väldigare än hon någonsin sett honom. En skräckinjagande, ansiktslös, svart kropp, som vajade av och där den stod.

- Var god och håll mig sällskap, Mrs Butler, sade han, och hans röst lät en aning grötig.

Han var full, och dolde det inte. Hon hade aldrig förr sett honom berusad, hur mycket han än druckit. Hon tvekade, obeslutsam, utan att svara honom, men han lyfte handen med en befallande åtbörd.

- Kom hit, för fan! röt han.

2. Robert Downey Jr som sjunger Bruce. Yep, you heard me! Om inte annat så får jag signalera fram det budskapet via Morse-kod (från min hjärtmonitor).

3. När Rooney tar sig in i straffområdet, på ett sätt som osökt för tankarna till ett bowlingklot som förvandlar käglorna till brasved. Personen som kläckte genidraget att man skulle börja dela ut gula kort för avdragna tröjor skulle inte vilja möta mig i en mörk gränd, that’s all I’m sayin’. Särskilt inte nu när Wayne överlägset leder skytteligan med sina 21 mål (iofs, 21 förlösningar på en säsong would have taken its toll).

Det får räcka så för stunden. Känner att jag kommer vara fertil långt upp i 90-årsåldern redan som det är…

BONUS: Uppdrag – att nästla sig in i McCartney-familjens genpool. Upptäckte nämligen precis att sonen James har dragit en rejäl vinstlott ur Moder Naturs hatt…