Kommentarer (4) 
Det här är förresten tjejen som ska spela mig i filmen om mitt liv. Alltså. För att klarifiera: det här är inte som när herr soffpotatis ligger och fantiserar om att en dag gestaltas av Brad Pitt eller dyl. This is really happening. Her. Me. Någon som har ett problem med det? Va? Va va va? … Inte? TÄNKTE VÄL DET.
Missing, presumably fed!
Last seen on: January 26th (men vilken sorti, sedan!)
And that was the laaaaaaaast tiiiiimeeee she ever walked.
Jag gnällde precis över detta ständiga, ansvarslösa sovande i tid och otid, samt den negativa effekten det har på mina övriga planer. Rami frågade – I SIN ENFALD – om det inte “borde vara lättare att skriva manus om nätterna?” NEJ DET ÄR DET INTE. Vet han ingenting? Natten är ju specialdesignad för att man ostört and without a care in the world ska kunna sitta på msn, spela MS Röj, lyssna på Ricky, Steve och Karls gamla radioshower, blogga och läsa det här och det här och det här och det här.
Anton says:
Öj han ringde igen men jag hade inte fixat nya mobilen så kunde inte ta det
Ann Veal says:
okej
hur många gånger ringde han innan du ringde hit?
Anton says:
Details
I don’t like ‘em
19.00: Jag låg som bäst och funderade över vart mina förlorade sömntimmar från söndagen egentligen tog vägen, och när jag slog upp ögonen nästa gång var klockan kvart över tolv. Puzzle solved. DÄR ser vi självföraktet… Inte ens Anna Karlsson tycker om Anna Karlsson.
Snabb update sen senast: Sebbe, Nathalie och Hannes sov över igår natt, det var sjukt fint. Det var egentligen tänkt att vi skulle sova rävgryt, men Sebbe spenderade sista delen av kvällen med att säga “Nathalie är så himla liten! Titta så liten hon är! Hon är så sjukt liten!” om och om igen innan han somnade mitt i en mening, så sängfördelningen slutade med: Anna: 50% (i en totalt icke-ergonomisk “X marks the spot”-ställning som däremot gjorde mitt ego rättvisa), Sebbe: 49% och Nathalie: de resterande 1%… Det var i alla fall en sjukt fnittrig tillställning, och Sebbe är fan i sitt absoluta essé såna här gånger. (“Oooh I must return to the little magical land of fairies now!”)
Har hälsat på syrran i hennes nya lägenhet. Well, I say it’s hers but… Och oroa er inte mamma och pappa, jag kan försäkra er om att er yngsta dotter har: hälsan i behåll. Har inte: betalat telefonräkningen. Och stället är supertjusigt, killen med förstahandskontraktet kan gott vänta sig att alla låsen är utbytta när han kommer för att reclaima stället.
Jag har kört segway!!! Fattar ni hur häftigt det var?! Som G.O.B. gör i Arrested Development, ni vet? Mitt liv kan numera delas in i två delar, B.S och A.S (Before Segway och After Segway). Och jag kan avslöja att B.S-livet var hundra procent BS. Bildbevis finns, men lär dyka upp först om några år. Det är faktiskt fördelen med att helt och hållet sakna självdisciplin. Man vet att man bara kommer att bli fetare. Man vet att det kommer komma en tid då man ser tillbaka på sin nuvarande matchvikt med en längtansfull och drömsk suck, även om vågdisplayen i dagsläget mest får hjärtat att svikta medan man vimmelkantigt tar stöd mot väggen. Och det är gött! (Fast endast ur den synvinkeln förstås…)
Vi hade en After Effects-workshop med Simon Möller idag. Sjukt kul, den mannen har så många härliga uttryck för sig (som jag naturligtvis inte kommer ihåg just nu, men materialet lär ju fortsätta strömma till imorgon)… Jag och Mackan hade mycket roligt under övningarna och kom överens om att göra en animerad komedi om en galen och oberäknelig boll. Hmm. Låter verkligen inte särskilt spektakulärt såhär i efterhand, men allt den karln rör vid förvandlas ju till comedy gold så det blir säkert bra.
Ann Veal says:
åhh jag fick värsta englandspeppen idag när vi snackade fotboll på lunchen och jag kom att tänka på förra resan
och den galna taxichaffisen som hatade alla engelska landslagsspelare som inte var från liverpool
Ann Veal says:
“rio ferdinand?”
“oh he’s bloody useless!”
“owen hargreaves?”
“not as shite as ferdinand, but still rubbish”
osv osv osv
“wayne rooney?”
“…”
(fundersam tystnad i typ en halv minut)
“he’s Fookin’ ugly!”
Sanna says:
varpå du svarade “no no no he’s aweeeesome! i have a little plastic figure of him at home that i worship”
Yes. Yes I have.
Hybris, thy name is Adam.
“I think you should sit down. Surely your ankles can’t take the weight.”
“Tick tock tick tock… Everybody’s waiting. It’s time for me to shine.”
“So many little people. Pet them on the head. Pet pet pet pet pet….”
Sanna säger:
dom kommer att kasta en blick på mig och sen stämma upp i the oogie boogie song “You’re joking, you’re joking, this can’t be the right girl, she ancient, she’s ugly I don’t know which is worse! I might just split a seem now if I don’t die laughing first”
Ann Veal säger:
“vaddå eviga singel”!!!
sanna
I’ve got a confession to make
alla jag känner är kära i dig
Sanna säger:
att fabricera saker ur tomma intet är inte alltid good for you anna
dina buds har aldrig träffat eller sett mig, it’s not even a good lie
Ann Veal säger:
nej men jag har talat så väl om dig!
mina belevande ord kan förmedla dig bättre än vad du själv nånsin kan göra!
Sanna säger:
och till det svarade dom “jaha…” och du tolkar det som “I LOVE THE FAT FOOL”
(del I)
I torsdags – lite drygt en och en halv månad efter första omgången – var det dags för en ny duell. Jag hade precis pratat med Sanna i telefon och var med andra ord på mitt allra fnittrigaste humör redan innan Honken kom och reducerade Oshos oändliga visdomar till en kaninmetafor. Eller när jag bjöd på “husets specialitet” (risgrynsgröt på tub) och han sträckte över sockret med orden: “Tog jag för mycket nu? Räcker det där verkligen åt dig?” fastän paketet i princip var fullt. Kul. Jättekul.
Efter succén med den förra videon (som fick lysande recensioner av “Klubben för inbördes beundran”), så bestämde vi oss för att spela in en uppföljare.
Jonas inledde med ett rungande “HEJ!!!” som threatened to shatter the eardrums of the world. Tyvärr kom det inte med i själva videon, men det är iaf vad jag skrattar så åt i början. När jag frågade honom om det efteråt såg han stött ut och förklarade: “Jag kände att jag ville inleda med energi!”
“Nu fick jag lampan i huvet också” (Senaste nytt: Ranelid skjutsas i ilfart till akuten med blödande öron.)
“JAAAAEEEH!!!” (Fråga inte. Just don’t.)
“Så… Nu… Eh… Andra delen av… öh… av… öh…” (SE BARA HUR HAN TÄNKER! SE BARA! Hur han fumlar efter orden, greppar efter halmstrån… Man kan nästan höra hur hjulen däruppe gnisslar och spjärnar emot. De är inte vana vid arbete, det ser man på en gång. Tillslut blir han tvungen att snegla bort mot fusklappen på teven) “Mario Kart-duellen”
“Anna leder med en vinst mot… eh… två vinster ö-… TR-TVÅ VINSTER ÖVER EN! Alltså hon leder meee… Vi kan inte ha den här videon nu.”
“Du ser hur munnen är väl anpassad för att äta upp såna här stora ord… strax efteråt” (Titta på mig. Jag ser så SJUKT belåten ut när jag väntar på responsen, alltmedan den isande tystnaden breder ut sig i rummet. David Brents odödliga själ kanaliseras genom hela min kropp i det ögonblicket.)
“Eller tala ut såna stora ord som hon menar… Nu har ja-nu har denna videon förstörts.”
Hrrmjagminnsingaexaktaresultatiskrivandestundmenjonaskanhavunnitallatreomgångarnahrrrhrrrm. Jag fick även ta del av Honkens privata mobilvideokollektion; det var SJUKT roligt men tyvärr vägrar han låta göra sig till offentligt åtlöje. Han ser då i syne, den mannen. Tror sig känna av värdighetens närvaro i en miljö där den aldrig har satt sin fot. Men jag kan avslöja att de bland annat inkluderade meningen “Ska ner och ta in tvätten nu!” som om det vore veckans höjdpunkt, samt “Idag är det den…” följt av typ en minuts(!!!) fundersam tystnad medan han intensivt sökte i minnet efter dagens datum. Så jag vädjar till er, allt kvinnfolk därute! Ni behöver inte ens verka intresserade, bemöt honom bara med en artig vänlighet i kommentarsfältet och be honom skicka klippen till mig. Jag lovar – han kommer att vara som vax i era händer. Sedan låg vi vakna till typ halv sju på morgonen. Nedan följer en Exakt transkription av den sista timmens samtal (på repeat, utan variationer):
Nån utav oss: “NÄ. Allvarligt talat. Nu MÅSTE vi faktiskt gå och lägga oss.”
Nån utav oss: “Jag vet, jag veeet. Åhhh! God natt!”
Nån utav oss: “God natt!”
…
Båda: “Pffffffssssssssshihihihihihihihihihihihihihihi!!!” (Som två fnittriga skolflickor!)
Nån utav oss: “Jag måste bara se videon en gång till!”
(Och det gjorde vi).
Åh! Anton är som ett vandrande happy pill!
Ann says:
äh VÅGA inte ens städa
så många gånger som du har sett mitt rum
och vadat fram i min smutstvätt
och bränt näshår i …
ja
våga inte
Anton says:
näe men har ett stort problem med lampor
rätt drygt. typ becksvart i lägenheten
men jävlar vad jag ska städa alltså
blir tandborsten
Ann Veal says:
HAHA
kommer från mannen som inte duschade på ett halvår för att vinna ett vad
Anton says:
yupp
i’m getting there
dricker nån öl där två hermeliner dansar med varandra på framsidan
det är fan tacky
Ann Veal says:
hittade du den i sopsorteringen bakom lidl eller?
Anton says:
haha det vore nått
jag pluggar ju maktmotstånd och förändring
what the hell alltså
jag har en sidestory där jag fick ett brev från bostadsrättsföreningen där det stog att om jag inte läste en kurs så fick jag sparken från lägenheten
Ann Veal says:
HAHAH
sending them csn years down the toilet alltså?
hur kan di ha koll på sånt egentligen?
Anton says:
vet ej
men jag har ju varit sjukskriven två terminer så har inte tagit nå lån
lever på alla andra
Ann Veal says:
din englandsresekassa är redan en golden classic, blir skrattsalvor på varje fest
Anton says:
entrecoten jag beställde är ju instant classic
när jag valde vikt på den
200 g
nope
300 g
nope
400 g, hm we are getting there
500 g
!
Åh! Flämt! Stånk! Stön! Swoon! (Men egentligen förvånar det väl ingen att Englands vackraste man scorar fyra gånger på en kväll. Colleen is one lucky gal.)
