Kommentarer (0)

Alltså. Wayne  och den där smala, engelska slinkan ska tydligen ha barn. Min Wayne!!! Och hon är tydligen i sjätte månaden nu, så vid det här laget kan ingenting annat än en olycklig incident med en elvisp avstyra katastrofen. And since I don’t do sloppy seconds så har världen gått miste om ovanstående science project i genetiklära. Shame.

Nu kanske det låter som om jag skämtar bort nyheten, men jag försäkrar att det inte kunde vara längre ifrån sanningen. I själva verket är mitt hjärta krossat. Åh Rooney! Hur kunde du? Vi var ju menade för varandra – två nitlotter i det genetiska lotteriet. Screwed by nature. Ett par “icke-traditionella” skönheter.

Nä. Nu blir nästa projekt att se till så att Snorre skaffar ett par rediga polisonger.

Kommentarer (4)

Haha! Snubblade precis över ett gammalt uppslag i ett anteckningsblock som jag hade med mig när vi var på klassresa i Polen i somras. Vi skulle spela poker och behövde marker av något slag, så Sebastian marscherade handlingskraftigt upp till hostelägaren och frågade efter ett par tändstickor. När den gamle mannen bara stirrade oförstående på honom så slet Sebbe bryskt åt sig mitt block, greppade tag i en penna och viskade om och om igen under andan likt ett mantra: “måtte det inte se ut som en erigerad snopp, måtte det inte se ut som en erigerad snopp, måtte det inte se ut som en erigerad snopp…”

Men det gjorde det förstås.

Kommentarer (6)

Trodde aldrig att jag skulle få höra de där tre magiska orden igen… Ja, ni vet. Kalla mig en romantisk gammal dåre om ni vill, men jag kan ju inte syfta på någonting annat än den där besynnerliga känslan som lämnar en alldeles varm och kall och darrandes inombords. I eftermiddags – kl 17.19 närmare bestämt - så rasslade min inkorg till, och sekunden senare stod de framför mig ännu en gång. Orden. Det var som om inte en dag hade förflutit sen jag såg dem senast.  Det sägs ju att “absence makes the heart grow fonder”,  och att döma av den heta darrningen jag kände i mitt bröst var det här inget undantag.  De var tillbaka. För att stanna. “Orderbekräftelse från CDON.com”.  

Kommentarer (3)

Alltså. Ibland borde jag faktiskt bara ta och hålla min körkortsbefriade trut stängd. Min kollega frågade oroligt om och om igen om man verkligen fick parkera där vi ställt oss med jobbussen, varpå jag glatt och obekymrat kvittrade fram ett  ”jaaa-aaadå!” - helt ovetandes om att vi 90 minuter senare skulle stå och ge däcket en spark, samt ilsket vifta omkring med den där förargeliga jävla lappen i luften. Håhåjaja! 500 kronor lättare på fickan, betydligt tyngre i sinnet.

Nu har jag jobbat 82 timmar sen i fredags. Om jag någonsin dragit den minsta lärdom av livet så hade jag gått och lagt mig nu. Eller åtminstone sett till att plocka ur diskmaskinen så att jag slipper kliva upp klockan sju imorgon bitti för att göra det. Men det kommer ju inte att hända.

Kommentarer (0)

Nu har jag verkligen outdone myself i idiotiska sovtider. HerreGUD.

Kommentarer (1)

Ska på Bridget-afton hemma hos Hannes och Maria nu.  (När Nils fick nys om den här idén – som går ut på att vi tittar igenom filmen en gång i kvartalet och likt en flock stirriga höns babblar oss igenom alla repliker – tittade han upp på mig med den här blicken och log)

Haha! Fick precis instruktionerna för kvällen skickade till mig över sms:

“Dresscode: carpet”

:D

Kommentarer (0)

Alltså! Jag hade faktiskt varit mkt mer manad att slänga bort fem veckor gamla filförpackningar om jag inte alltid spillde ut dem all over myself i farten.  Men, jag har bara ett enda ord till alla er som står och svär över det kladdiga handtaget till soprummet, halkar omkring i de vita fotavtrycken på parkeringen och förfäras över the sudden impact av någonting hårt och – dare I say it? – tåformat i det högra hörnet av containern,  som har lämnat den något ranglig och osymmetrisk (var det där ens en riktig mening? Den lät bra i mitt huvud iaf…) : PENICILLINET. That’s right!!! You want us! You need us! You can’t live without us slobs!

Kommentarer (0)

“Maybe… maybe this is it, then” she said. “Maybe it’s just over”

“‘Over’? What’s over?”

“Us. You and me. Friendship. There are things I needed to talk to you about, Dex. About Ian and me. If you’re my friend I should be able to talk to you but I can’t, and if I can’t talk to you, well, what’s the point of you? Of us?”‘

“‘What’s the point?’”

“You said so yourself; people change, no use getting sentimental about it. Move on, find someone else.”

“Yeah, but I didn’t mean us”

“Why not?”

“Because we’re… us. We’re Dex and Em. Aren’t we?”

Emma shrugged. “Maybe we’ve grown out of each other…”

He said nothing for a moment, then spoke. “So, do you think I’ve grown out of you, or you’ve grown out of me?”

She wiped her nose with the back of her hand. “I think you think I’m… dreary. I think you think I cramp your style. I think you’ve lost interest in me”

“Em, I do not think you’re dreary!”

“And neither do I! Neither do I! I think I’m fucking marvellous if you only knew it, and I think you used to think so too! But if you don’t or if you’re going to just take it for granted, then that’s fine”

Kommentarer (0)

Jag är inte på något vis en sentimental person. När Jack segnade ner mot havsbottnen i slutet av  Titanic så tänkte jag bara: ”Fanns det verkligen inte någon plats över på den där flotten du låg på? Hmm? Kate? Ingen alls? Reaaally? Är du verkligen säker? Minns du ens vilken flotte jag talar om? Den som var påfallande lik skeppets ena långsida? Inget extrautrymme? Are you sure? No? Inte ens för Leonardo DiCaprio? Wooooould we call him chubby?!” osv osv osv. MEN. Igår natt när jag upptäckte att min kollega hade förberett kaffekokaren innan hon slutade, så började jag nästan gråta av oändlig lättnad och tacksamhet. Och sex och en halv timme senare vreds vattenverken igång igen med full kraft, fast då berodde det mest på att jag aldrig fick sova för att larmet bara gick och gick och gick.

Avverkade arbetstimmar: 226,5

Återstående arbetstimmar: 234 (HÄRLIGT!!!!!)

Kommentarer (3)

Någonting inom mig skrumpnar ihop och dör en smula varje gång jag släcker lyset, sträcker mig efter mobilen, och ställer väckaren på 07.30.