And my hair is a tangled baretta

av Miss Känsloslav, 2008/11/27

Haha! Igår kväll på Malmös centralstation när jag pratade med tFL i telefon så kom Carl förbi tillsammans med en kompis ifrån Göteborg. Sagda vän var iförd en helt enorm, lurvig, uppseendeväckande (ja superlativen räcker knappt till för att beskriva denna magnifika tingest) huvudbonad, och karln log från öra till öra när han fick syn på mig. Detta häpnadsväckande beteende väckte förstås omedelbart min ohöljda nyfikenhet, då folk vanligtvis ler ansträngt när de får syn på mig innan de långsamt och diskret låter sin blick söka sig ner till midjehöjd liksom för att avgöra riskprocenten att en av de vibrerande byxknapparna träffar dem i bakhuvudet (Here’s a little unknown fact: min historiska föregångare befann sig ute på slagfältet den 30e november 1718 och introducerade Karl XII:s kranium för en ny bekantskap)… eller lutar sig åt sidan och spyr upp sina inälvor ackomponjerad av gruvliga dödsrosslingar (The Sebmeister).

Så naturligtvis följdes denna spontana reaktion av det förvånade och misstrogna “Who? Me?”-mimandet med övertydliga mun- och pekrörelser från min sida, där jag noggrant och omsorgsfullt såg till att följa varenda paragraf i jantelagen till punkt och pricka. Han nickade ivrigt och sträckte glatt upp två uppmuntrande tummar i luften, och när jag följde hans blick märkte jag att den landade på mitt huvud. Karln hade alltså fått syn på min patenterade Honeymonstermössa och ville bara visa sin ohämmade uppskattning, två mössfetishter emellan.

Jag strålade hela vägen hem, berättade historien för tFL som tyckte att det var en mkt vacker skildring av två främlingar som möts i några sekunder och utan ett enda uttalat ord delar en tyst samhörighet, och gick – ännu drömskt leendes – in på toaletten för att borsta tänderna. Då jag möttes av ett – under alla andra omständigheter – imponerande virrvarr av vansinneshår. Ett monumentum av knutar och trassel och slitna hårtoppar som spretade åt alla håll och kanter. Frisyrernas Godzilla hånlog tillbaka mot mig i spegeln, och till och med den galna kattkvinnan i Simpsons hade gett ett mer städat och välpolerat intryck i jämförelse. Jag försökte halvhjärtat inbilla mig själv att han fortfarande hade skrattat åt min mössa, men  synen av de tunna stråna som trotsade gravitationen och stod rakt ut åt alla håll och kanter sänkte ganska snart de mest hoppfulla av protester…

It’s just another day, dum-dee-dum-dum-dum.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Caravan x2!

av Miss Känsloslav, 2008/11/25

Jag och The Sebmeister General har spelat PES09 i fem timmar i sträck nu.

Nu är jag däremot sen. IGEN.  Vi ska till Malmö och se den fantastiska The Last Waltz på bio, och bussen går om elva minuter och jag har inte ätit middag eller handlat än och oj nu singlar hårstråna ner på marken likt dansande snöflingor mot himlavalvet igen.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Not a perfect day

av Miss Känsloslav, 2008/11/25

Herregud. Anna Karlsson, legitimerad tidsoptimist och slöfock, presenterar stolt en modern stilstudie i att komma försent. Helt jävla otroligt det här…!!!HNNGH! Nå ja. Har spenderat helgen med att långsamt och successivt komma to terms med det faktumet att jag är ett förbannat jäkla geni. Under nästan 22 år har denna hemliga briljans of mine legat dold under en något grov och opolerad yta – en bräcklig fasad av dreggellinor, vidöppen mun, “Ööööh”-läten, dumma frågor och ögonlock hissade på halvstång…

Men efter kodandet av den här layouten så lämnar jag MENSA-medlemmarna hostandes i ett rökmoln…

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Then I go and spoil it all

av Miss Känsloslav, 2008/11/20

Alltså. Vill go bananas och köpa så jävla mkt film just nu att… men nej, jag ska inte ge mina onda andar fritt spelrum. Ska istället upprätthålla min fasad som förnuftig och smakfull student efter konventionens alla regler en stund till och sova på saken. Och förmodligen knipsa av fingrarna för att bli kvitt det där förbannade obstinenskliandet som vägrar lämna mig ifred.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

A fool such as I, there never was

av Miss Känsloslav, 2008/11/18

Suck. Vi har filminspelning hela veckan, från tidig gryning till sen natt… och bara för att jag i flera veckors tid öppet har försvarat mitt val att inte ändra om klockan till vintertid inför ett uppbåd av svidande kritik och personangrepp, så råkade jag givetvis ställa alarmet en timme tidigare än nödvändigt imorse. Sömn? – Bah! Who needs it? Skönhetssömn? – … That’s another question…! Koppla upp mig till respiratorn på studs!

Och jag som vanligtvis är inspector Clouseau på rullskridskor i en mingvasbutik i alla sociala sammanhang tvingas nu vingla omkring på ostadiga bambiben i en miljö som till råga på allt är kryddad med långa trasselsladdar till femtiotusenkronorskameror, väldiga lampor på sköra stativ och tunga monitorer som balanserar på stolkanter (samt mina tjugo överflödiga kilon som gör sig obehagligt påminda varje gång jag snurrar runt).

Har hittills bara befriat världen från Filips lampa, min självrespekt och  mina klasskamraters gillande, men fler offer är givetvis att vänta!!!

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Like a little girl with a trophy so soft to buy her way

av Miss Känsloslav, 2008/11/16

200811171.jpg


Jean the Florette och Manon des sources, välkommen till familjen. Smög även ner Mando Diaos Never seen the light of day för 59 kronor i varukorgen i ett obemärkt ögonblick. Och Brassed off. Och och och…

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Gör mig lycklig, gör mig lycklig nu

av Miss Känsloslav, 2008/11/12

 2008102811.jpg


PS. Jag skall inga andra gudar hava jämte Houseförfattarna.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

I’m so tired

av Miss Känsloslav, 2008/11/12

Herregud. There was silence for a few days, and then out of the scrambled mess of Anna’s brain crawled some words. (En guldstjärna i kanten och mitt eviga gillande till den som talar om varifrån det är hämtat) Har regiworkshop med bland andra Reza Parsa hela den här veckan. Mina stackars nerver har malts ner i köttkvarnen, sömn och mat har förvisats till avbytarbänken och den kvävande, paralyserande nervositeten har fått fria tyglar när det kommer till att piska mina övriga sinnen blodiga… men jag har lärt mig mer på de här tre dagarna än under alla tre åren uppe i Umeå, så… (David Brent-leende) Every cloud…

Men i alla fall. Har en massa andra spännande saker att berätta om. Som till exempel när jag, Sebbe och Mackan struttade omkring på skolgården likt ett par kaxiga ungtuppar och skröt om våra pingistalanger, och intet ont anandes lät vi oss lydigt bli invaggade rakt i fällan av Viktor (och våra egna höga tankar om oss själva). Han spöade våra självgoda rumpor till dess att blodvite uppstod med sitt racket i höger hand, i vänster hand, med sitt miniracket, sitt miniracket i fel hand och en sopskyffel, innan han tillslut befriade oss från skammens bojor genom att erkänna att han tävlat för landslaget under tre års tid.

Han var med andra ord en mycket häftig och respektingivande person, ända till dess att jag högtidligt piskade all självrespekt ur honom i Mario Kart Wii, så till den milda grad att han – vid 21 års ålder – släppte allt han hade för händerna, svor som en borstbindare, stormade fram, OCH STÄNGDE AV KONSOLEN MITT UNDER ETT LOPP!!! Nu krymper han märkbart ihop varje gång jag äntrar rummet, och han vågar aldrig riktigt möta min blick längre. I övrigt är veckans stora händelse att Kajsa har börjat läsa Borta med vinden. Jag väntar med spänning.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Please allow me to introduce myself

av Miss Känsloslav, 2008/11/09

200811081.jpg


Det här är min allra bästa The Office-kompis. J-O-N-A-S, my main man. I torsdags lånade han min ipod en stund, och när jag återsåg min älskade livskamrat någon timme senare hade den proppats till bristningsgränsen med the complete works of Ricky, SMerch and The K-man. Så. Jävla. Kul.

Den enda gången jag någonsin har sett någon sitta på tåget och gapskratta hejdlöst var i London för några år sedan, då en fnissande man – tillsammans med min ohöljda nyfikenhet och bristande respekt för andra människors ägodelar och privatliv – introducerade mig för The meaning of liff. Det var verkligen ett Casablanca-moment, då jag och Douglas Adams okända mästerverk utbytte några högtravande ord om evig vänskap och försvann arm i arm in i dimman på flygplatsen.

Nå, i fredags var det således min tur att axla rollen som galning utan koll på de sociala reglerna i samhället. Satt och lyssnade medan den rakade schimpansen försökte få ett grepp om den klassiska gåtan där två identiska män vaktar portarna till himmelen respektive helvetet, varav den ena utav dem alltid ljuger och den andra alltid talar sanning… men logiken rann hela tiden ur händerna på honom likt en hal tvål i badkaret. Jag vet då ingen som kan kasta allt logiskt tänkande över axeln med ett obekymrat ”wooosh!“-ljud och istället rusa huvudstupa in på helt sanslösa sidospår som Karl. Låg tillslut dubbelvikt av skratt i sätet och kippade efter andan med en solid dreggellina hängandes från mungipan ner till golvet, alltmedan tågkupén utrustades med allt fler barnvagnsformade hål i väggarna.

“There’s no shame in not getting it… The shame is the ridiculous questions you ask”

VN:F [1.9.3_1094]
0 0

Happy together

av Miss Känsloslav, 2008/11/08

För övrigt sjuuuuuuukt frosty stämning mellan mig och svärfar sedan jag, för några veckor sedan (sic!), bekymmerlöst förklarade att min biologiska klocka minsann hade mött sitt slutgiltiga öde under tyngden av en väldig slägghammare. ”Och” – var jag noga med att tillägga – “att de återstående bitarna aldrig återfanns, men historikerna förmodar att någon respektingivande präst med en dånande röst skanderat ‘OH, EVIL AND CORRUPT SPIRIT THAT POSSESSES THEE, LEAVE THIS VESSEL AND RETURN TO THE DEPTHS OF HELL FROM WHICH YOU CAME!!!’”  (Är rädd för att jag kanske inte uttryckte mig fullt så delikat och finkänsligt at the time, utan att det betydligt mer rättframma ”Barnbarn?! HAH! Glöm det, FARFAR!!!” förmodligen ligger bra mkt närmare sanningen…)

Gud. Och självklart är jag ett sådant ryggradslöst kräk att det är oändligt mer sannolikt att jag om nio månader, ogenerat stånkandes och stönandes, kommer att hålla upp ett skalligt litet lilafärgat, skrynkligt pyre - ful som en hårlös apa - i hans ansikte med ett lättat “Pust. Sådär ja! Varsågod!”, än att jag en dag faktiskt vågar stå upp mot hans förtryck och otåligt stampa foten i golvet med ett irriterat fräs. Typ: “Men skärp dig nu, för fan! Eran del i själva förproduktionen varar i typ trettio sekunder; våran i tjugotre miljoner sjuhundrasextontusen åttahundra… Försök först och främst att pressa fram en vattenmelon genom “framporten”, stanna sedan upp ett ögonblick och bara smaka på ordet “spricka”, och därefter kan vi sätta oss ner och börja diskutera fram en lösning.”

Andra historiska personer som på ett eller annat sätt har misslyckats med att lägga fram sin “barnlösa” önskan på ett bra sätt:

Scarlett O’Hara (fick ett plötsligt infall en dag och bannlyste tanklöst den allmänt erkända sexguden Rhett Butler från sitt sovrum, lika obekymrat och nonchalant som om han varit ett ark förbrukat toalettpapper. Well done… PUCKO!) och Feodor Vassilyevs första fru.

VN:F [1.9.3_1094]
0 0