Kommentarer (4) 
Haha! Peter Plan, min gamle favoritärkefiende, skickade det här mms:et tidigare idag. För övrigt det enda t-shirtprojekt som inte havererat; jag måste visst lära mig att prioritera. Det är förvisso sant att vi inte hatar varandra längre, men det känns ändå fint att jag fortfarande – efter alla dessa år – kan göra honom till allmänt åtlöje.
(originalet)
“Maybe… maybe this is it, then” she said. “Maybe it’s just over”
“‘Over’? What’s over?”
“Us. You and me. Friendship. There are things I needed to talk to you about, Dex. About Ian and me. If you’re my friend I should be able to talk to you but I can’t, and if I can’t talk to you, well, what’s the point of you? Of us?”‘
“‘What’s the point?’”
“You said so yourself; people change, no use getting sentimental about it. Move on, find someone else.”
“Yeah, but I didn’t mean us”
“Why not?”
“Because we’re… us. We’re Dex and Em. Aren’t we?”
Emma shrugged. “Maybe we’ve grown out of each other…”
He said nothing for a moment, then spoke. “So, do you think I’ve grown out of you, or you’ve grown out of me?”
She wiped her nose with the back of her hand. “I think you think I’m… dreary. I think you think I cramp your style. I think you’ve lost interest in me”
“Em, I do not think you’re dreary!”
“And neither do I! Neither do I! I think I’m fucking marvellous if you only knew it, and I think you used to think so too! But if you don’t or if you’re going to just take it for granted, then that’s fine”
Är det förresten inte lite, liiite kul att Peter “slå mig inte i ansiktet… det är mitt levebröd!” Plan har blivit Mike:ad på omslaget till DVD-bootlegen?
“I can’t believe it…”
“Oh, Peter…”
“I…
“…”
“…was on the front cover!!! Ha! Did you see me? I’m a natural.”
Reaktionerna ute i den riktiga världen har inte varit fullt lika humana och medkänsliga som här på bloggen. Hence:
“Jaha, så hur går det med dina kompisar?
Ja självklart menar jag lössen!!!” – Peter Plan
“Gav läkarna något råd? Typ; DUSCHA såpass ofta att inte ohyra och parasiter får fäste på dig!!!” – Peter Plan
“Formligen kryllade den av löss sa du? Då måste det ha varit Wayne Rooneys egna!” – Sebbe
“KOM INTE NÄRA MIG, ÄCKLIGA LUSKVINNA!!!” – Maria (alltid med minst fem totalt främmande människor i rummet)
Peter Plan säger:
*förvånade försök till meningar*
Ann säger:
*du skriver med stjärnor för att uttrycka det du gör*
Peter Plan säger:
*precis (Em)
Ann säger:
(jag fattar inte)
Peter Plan säger:
minns du inte när vi gav allt ett ackord för att förmedla känslor?!
Peter Plan säger:
vi är ju trots allt känslomässigt handikappade vi två, och det var det närmaste känslor vi kom
Ann säger:
HAHA
Peter Plan säger:
så Em är E moll
Ann säger:
är gud en man?
Peter Plan säger:
lägg av med sån skit
Ann säger:
min klasskompis säger alltid så för att provocera alla feminister på skolan
Ann säger:
det är hans version av en självklar, retorisk fråga
Ann säger:
går solen upp i öst? är gud en man?
Peter Plan säger:
erkänn att du fick googla upp solens uppgångsväderstreck?
Ann säger:
HAHA
Ann säger:
OH BUGGER OFF!!!
Ann säger:
Ditt Fultal är: 1
Du tillhör Fultalsgrupp 1
Ditt Fultal är under Socialstyrelsens rekommenderationer.
Även om du inte känner till det, eller helt enkelt inte velat erkänna det för dig själv så talar ditt resultat sitt tydliga språk:
Du är frikyrklig. Vi ber dig därför söka upp närmaste pingstförsamlig omedelbums! Där är det enda kreativa orala arbete du behöver utföra att tala i tungor, vilket borde lindra din prestationsångest. Om du skulle råka befinna dig i trakten kring Knutby avråder vi dock från detta och ber dig istället att:
a) om du är kvinna, snarast inställa dig på närmaste ROKS-kvinnojour där du kan träffa jämlika och diskutera er livssituation över ett glas vin.
b) om du mot all förmodan skulle vara man kan du istället söka dig till något svenskhak på Mallis eller Rhodos där du tar anställning som DJ. Har du inte höjt ditt fultal efter en säsong ber vi dig vänligen men bestämt att följa Socialstyrelsens handlingsplan 3:16 och snarast flytta till Holland där männen, sedan länge, är erkänt fula.
Därefter kände jag mig förstås manad att utmana en utav mina inte fullt lika frikyrkliga bekantskaper! Det här får jag dock absolut inte blogga om egentligen, så jag ska låta sagda utövare förbli anonym. Men för enkelhetens skull så kan vi kalla honom för P. Plan… Nej, det blir för uppenbart… Låt oss säga Peter P. Han fick 315 poäng. Och förslaget att slå sig till ro med en man/kvinna och börja leva ett normalt liv där dubbelmackor och kebabspett är maträtter och ingenting annat!
Det finns viktiga saker att blogga om, och så finns det viktiga saker att blogga om. Som det jag tänker berätta om nu till exempel. En händelse som revolutionerar hela forskningsvärlden. Som ställer allt vi vet – eller trodde oss veta – om världen och mänskliga relationer på sin spets. Igår morse befann jag mig på mottagaränden av ett förnedrande sms. I sig ingen ovanlig företeelse, förstås. Det var ifrån Peter Plan. Än en gång, mer en helt vanlig punkt på dagordningen än inte. Men. Sedan kommer vi till själva innehållet.
Innan jag börjar vill jag bara ha sagt att jag har full förståelse för att man börjar få slut på ammunition efter ett snart treårigt krig med nästintill dagliga förolämpningar och dödshot… Jag menar, vi har legat i våra respektive skyttegravar och desperat fumlat efter vartenda negativt laddat ord i hela historien, smort in våra bajonetter med frätande personattacker, successivt trasat sönder varandras akilleshälar med en slö… öh… sked… och verbalt spottat varandra i ansiktet varje morgon och kväll i över tusen dagars tid. Det är liksom normalt att börja greppa efter höstrån vid det här laget.
Men när jag läste hans meddelande kunde jag inte hjälpa att le lite klentroget med ryckande mungipor, som när Mark Darcy får syn på julgranen som en totally sloshed Bridget gick lös på med en sax natten innan, och artigt fråga vad han höll på med. Peter Plan var lika ställd som jag. Han hade inget minne av att han överhuvudtaget hade skrivit det, utan menade allvarligt på att han måste ha författat detta litterära storverket i sömnen…! Vilken fantastisk tanke, att när våra sköra och bräckliga kroppar inte längre orkar hata; när knäna viker sig under oss och vi rasar orkeslöst ihop,så tar vårat undermedvetna över och fortsätter kriget. Är det inte fint??
Vad han skrev förresten? Jo:
Bä bä lilla gris, har du något fett?
Herregud. Folk som i förbigående råkar nämna “Just det itta lilla! Jag fick biljetter till nån förhandsvisning av nya Arkiv X-filmen…” - som om man diskuterade vädret, jordbävningen i Kina eller något annat oväsentligt – borde gå ett grymt (men välförtjänt) Fargo-öde till mötes. Så fort biljetterna är poststämplade och på väg till Umeå, det vill säga.
Hahaha! Peter Plan (för er som inte är särskilt insatta i denna spännande personlighet – fast är du kvinna och mellan 13 och 65 så vet du med största sannolikhet vem han är redan - så är han den sortens människa som släpper allt han har för sina händer och rusar till din sida när du ligger på dödsbädden… för att stjäla din plånbok, dina bilnycklar och din fru.) skickade två underhållande sms idag:
Gud. Jag är på posten idag och kör med en ny kille som ska lära sig. Det är en knippe ren irritation! Det enda han säger, som ett mantra, är “mina Tic Tac är snart slut”. “Jaha du” svarar jag.
Och tio minuter senare:
Haha! Ja men man blir ju bitter på såna människor! Han har inte lärt sig något annat idag mer än var han kan finna sina jävla TicTac. Med fruktsmak (!). När jag sa ‘ta närmaste affär!’ lite barskt, förklarade han förnärmat att ‘dom har bara mint’. Efter att jag hade gett honom en menande blick (kanske lite väl lång) så muttrade han ‘jo men mint går nog bra ändå’.
I tre års tid har jag alltså lekt dam i nöd och ropat efter luktsaltet med en matt stämma, för att sedan, när han väl ringer och oroligt frågar hur det är, glatt ropa “You’re a cock! You’re a cock! You’re a cock!” i luren och lägga på, antytt obscena (och troligtvis sanna) saker om hans förhållande till sin mamma, rakt ut kallat honom abortöverlevare, en svulst i anuset, moderat och andra fula ord som tungan inte bör befatta sig med utan att gnuggas i tvål efteråt, osv osv osv, men det här är första gången som jag har sett hans självgoda leende slockna och den breda pannan rynkas i missnöje (förutom den gången när jag helt oprovocerat hivade iväg en gul tomte med full kraft som träffade honom rakt i ansiktet och bröt hans näsa, förstås).
Vem hade kunnat tro att ett ohälsosamt godissug var det enda som krävdes för att sätta honom ur spel?! Om jag bara hade vetat detta hade jag ju kunnat sprätta bort hans slemmiga kvarlevor från min skosula years ago!!!
Autentiskt samtal som utspelade sig på en möbelaffär i Örebro nu i dagarna:
“Hmm, ursäkta, ni har möjligtvis inte… inte… hmm… de här sängbenen i… i… ahem… cement?”
“Cement…?”
“Mm… Cement… Och en hjälm till den här unga damen. Alternativt en madrasserad sänggavel, om du fattar! Ha ha ha!”
“Jag förstår precis, min unge herre. Hrr-hrrm. Och vilken ung dam refererar ni till, om jag får fråga?”
“Oh, I don’t know…” (ser sig nonchalant omkring i butiken) “Vilken som, egentligen.”
“Vilken som?!”
“Ja, så länge hon andas! Ha ha ha!” (menande armbåge i sidan)
(ansiktet är vitt som renaste kokain) “Min gode herre! Ni måste skämta!”
“Ha ha ha!” (blir plötsligt allvarlig) “Ahem. Nej, men… Ehe ehe… Det är klart att jag skämtar! Hrr-hrrm!”
(lättad utandning, följt av ett nervöst skratt)
“Hon behöver Givitvis inte andas!”
