Kommentarer (10)

 HUNKLISTAN ANNO 2008 PART DEUX

(Mottog häromkvällen en spekulation om att Nordman skulle figurera på listan, och det befängda förslaget tvingade mig genast ur min bloggdvala för att slå fast ett och annat gällande min karlsmak!)

20. David Addison (NY!)

Vem är han? Utgör den ena hälften av det ständigt käbblandes detektivparet i serien Moonlighting.

Brösthårspotential: He makes chest hair look good! Seriöst, hela hans bröstkorg borde avgjutas och bege sig in i fåtöljbranschen.

Uppskattat fultal: 176. Hmm. Det krävs faktiskt mer än att bara gå omkring hela dagarna och vilja ha det, om jag säger som så… Om man inte heter Niklas Lindgren dvs. (TOO SOON)

Motivering: Årets ekonomiska världskris är ingenting i jämförelse med det totala kaos som har rådit på hemmaplan… 2008 kommer nämligen gå till historien som det år jag då tvingades acceptera en bultande attraktion till både Bruce Willis och Leonardo Di Caprio (tio år för sent). Min och Davids flyktiga (men ack så eldiga!) kärleksrelation i somras var lite som en otrohetsaffär. Jag visste att jag inte borde, jag visste att mina vänner skulle titta snett på mig, jag visste att min DVD-samling skulle börja osa billig parfym… men det behövdes bara en frukostkrönika i TV-tidningen, ett youtube-klipp och ett överskott i plånboken för att besattheten skulle vara igång. David och Maddie är typ Sam och Diane light, och seriens manusförfattarna är de överblivna resterna som skrapades bort från Skålteamets tallrik. Å ena sidan måste man dras med taffliga deckarintriger, å andra sidan slipper man Cliff Clavin, så… Close call.

I sitt essé: Säsong 1-3. Mer specifikt? Under all tid som inte spenderas åt att säga “Do bears bear? Do bees be?” och/eller bära ett band av rosa hawaiiblommor kring halsen.

19. Paul McCartney (16)

Vem är han? Om du inte vet det så kräver jag att du genast avlägger ett besök i närmaste musikaffär, vandrar över till Beatlessektionen, fortsätter förbi in på toaletten, doppar fingrarna i lite vatten, och kör in dem i ett eluttag.

Brösthårspotential: Ähhh… Vem bryr sig om brösthår, egentligen?

Uppskattat fultal: 649 (Med en kurva som skjuter i höjden såpass mycket att han måste ha tvångsmatat den med Viagra)

Motivation: Ja herregud. Jag gick omkring och bar på så mycket kärlek i min barndom, och hade så få personer att ödsla den på… Inte undra på att jag formligen hällde ner all min odödliga tillgivenhet i första bästa lediga kapsel som passerade förbi, vilket kunde innebära alltifrån Chevy Chase och Niklas Strömstedt till Roger Moore. Men det faktumet att Paul tillhörde denna brokiga skara var förmodligen anledningen till att mina föräldrar ändå kunde se något slags ljus i tunneln, och inte had me “put to sleep” vid sju års ålder för att inte göra sig skyldiga till djurplågeri. Och nu när dessa tendenser långsamt börjar simma upp till ytan igen (se Wayne Rooney, Stephen Merchant, Bill Murray mfl) så är det tämligen uppenbart att sagda ljus i tunneln bara var ett mötande tåg, men sedan bedövningsampuller för elefanter förbjöds så finns det inte mkt de kan göra åt det skenande vansinnet.

Tyvärr har mitt omdöme påverkats av alla bilderna i skvallerpressen föreställandes Paul (som mest ser ut som ett blekt och skrynkligt fikon som har vuxit ur sitt skal numera) på badstranden i blommiga, urblekta badbyxor, hand i hand med någon ung hoppetossa som han måste ha lyft ur första bästa förbipasserande barnvagn. Men en ung och svettig Paul på The Cavern Club i början av 60-talet som liksom osade oupptäckt musikalisk briljans hade förmodligen satt mitt hjärta i brand a’la Umeå 1888. And then some. Och det hade inga björkar i världen kunnat ändra på!!!  Och så snart jag ser om Beatles Anthology så kommer ni förmodligen hitta Paul balanserandes på en piedestal bland topp 5, och mig – svartsotig och bränd – under en buske i skogen, redo att offra Babe eller Lambi för att åter komma på god fot med min Messias.

I sitt essé: 1968. It was a very good year…

18. Michael Cera (NY!)

Vem är han? Rödhårig (nåja… i rätt ljus!!!) ynglig vars bedårande tafatthet får min livmoder att kvida. Spelar George Michael #1 i Arrested Development, George Michael #2 i Superbad och George Michael #3 i Juno.

Brösthårspotential: Så fort han får navelsträngen avknipsad så kan vi börja tala brösthår!!! Nej men allvarligt talat, en öken. En jävla öken. Inte ens Snorre har det så illa ställt på den fronten, och det säger ju en hel del!

Uppskattat fultal: 0 (Mer hoppfullt än realistiskt)

Motivering: Octopussy har alltid anklagat mig för att ränna efter lammkött (vilket egentligen är helt befängt, eftersom medelåldern på hunklistan kommer att ligga på typ 75 innan det hela är över), men i det här fallet har hon rätt, hands down (pun intended!). Michael Cera känns nämligen lite som den lilla gossen i grannhuset som man har nypit i kinderna och tryckt mot sin barm i alla år, och som plötsligt en dag är så uppvuxen och manlig att man bara vill slänga upp benet på närmaste bord och – likt en vulgär fylloslampa – skratta bort alla skräckslagna “You’re trying to seduce Mrs Karlsson, aren’t you?”-frågor. Eftersom Michael slog igenom redan som liten pojkspoling så har han stått vid precis samma vägskäl som alla andra barnstjärnor före och efter honom; att dööödn dö som 27-åring med sjuttioelva knarksprutor som trängs med varandra i armvecken, eller att tuffa vidare på samma spår som tidigare med slutdestination “spela in ett par låtsasdokumentärer* om mig själv som självgod, dryg idiot som totalt saknar förmågan att stämma av sociala situationer, så att jag dessutom kan lägga till ’självdistans’, ‘humor’ och en ‘enorm talang som måste vara stulen rakt av från Hurwitz hjärna eller nåt eftersom den inte hör hemma i en 20-åringskropp!!!’ på min meritlista” “Och så spelar jag gitarr som en Gud”… och jag vet ju en, pust, som har, flås flås, sprungit sig andfådd, pheeew, i ett desperat, “Gym? What’s a gym?” försök att följa efter honom i en, “Oh… a gym!!!”, djungel där ingen människa (under 25) har satt sin fot förut.

* Everybody hates Michael Cera och Clark and Michael.

I sitt essé: Som George Michael (#1) i Arrested development, klädd i plagg som inget årtionde ringer för att få tillbaka.

17. Sam Malone (9)

Vem är han? Utgör den ena hälften av de ständigt käbblandes barkollegorna i serien Cheers.

Brösthårspotential: 80-talet borde ju ha varit en tid av Seinfeldkråsskjortor och urringade Hawaiiskjortor med guldmedaljonger där brösthåret hade kunnat gro a’la Jack och bönstjälken, men Sams tröjor är i elva års tid knäppta vid halsen och förvägrar oss ens en gnutta hud.

Uppskattat fultal: 1350.

(Diane) You’ve been with a lot of women.

(Sam) No, I have not. There have not been that many women. I just exaggerated here in the bar. There have not been that many.

(Diane) How many have there been?

(Sam) Oh, I don’t know. Maybe four hun…

[Diane makes a startled gasp]

(Sam) Honeys. Honeys. Four honeys.

och tio minuter senare:

[Sam is being kicked out of the Diane's apartment]

(Sam) [angry] You want to know the truth? It wasn’t four honeys. It was four HUNDRED women, easy.

(Diane) [coolly] They’d have to be.

(Sam) Damn.

Motivering: För ungefär sex år sedan gjorde jorden ett uppehåll från sin vanliga resa (även om detta fenomen inte uppmärksammades av särskilt många vetenskapsmän). För ett ögonblick kretsade vår värld inte längre kring solen; istället cirkulerade den varje vardagsmorgon runt en lång, tupéförsedd(?) f.d alkoholist. När jag hörde Sam och Diane bråka så att fönsterrutorna skakade, så såg jag för första gången upp från Borta med vinden, och med en hypnotiserad blick på teven lade jag långsamt ifrån mig boken. I vanliga fall går mina fiktiva hat-kärleksrelationer ut på att den oemotståndliga karln ler retsamt och förolämpar fruntimret i fråga, som i sin tur…: 1) stampar vanmäktigt med foten i golvet och sänder porslinsfigurer flygandes över rummet, 2) kapar honom med huven på en Buick, eller 3) byter ut hans Vicodin mot laxermedel.

I Skål däremot, så är det snarare Diane som får honom att knyckla ihop ansiktet av vild frustration, reducerar hans motargument till “Nnnnghhh!!!”, och ger honom dagligen en dos utav Rachels nedsättande “But if time was what you needed just to gain a little per(slap)spec(slap)tive(slap)”. Och fastän han inte är den skarpaste kniven i lådan, saknar några strängar på sin banjo, lyset är tänt men ingen är hemma, hönsen är frigående, det inte är plogat ända fram, hissen går inte riktigt ända upp, han inte har alla hästar hemma, motorn är igång men ingen är bakom ratten, hjulet snurrar men hamstern är död (har alltid velat dra alla dem i ett svep!), medan han ser ut som en häst i ansiktet och har en död bisonråtta på huvudet, så kan jag inte hjälpa att bli alldeles knäsvag.

I sitt essé: Under sina otaliga verbala dueller med Diane:

(Diane) …if this is part of some involved scheme to get me back in bed with you, you will be very disappointed.

(Sam) Yeah, but you’ll enjoy yourself.

och:

(Sam) He’s winning Diane, and winning’s the most important thing here.

(Diane) Well, I don’t think winning is the most important thing here.

(Sam) Well good, then you won’t mind losing this argument.

(Diane) Over my dead body.

(Sam) Hey, don’t bring last night into this.

16. Mel Gibson (7)

Vem är han? Australiensare (latin för “garanterat urläcker”, som de gamla grekerna sa!) som förmodligen hade kunnat charma byxorna av Steve Urkel när det begav sig.

Brösthårspotential: Det man inte har på bröstet får man ha på rumpan!

Uppskattat fultal: Innan de antisemitiska uttalandena: 1. Efter de antisemitiska uttalandena (och ett och annat sönderslaget alkolås): 915.

Motivering: Mmm, Mel Gibson långhårig och busig i Dödligt vapen-serien… Mmm, Mel Gibson långhårig och lurig i Maverick… Mmm, Mel Gibson långhårig och byxlös i Braveheart… Vad jag försöker säga är med andra ord; “Mmm, Mel Gibson i allt och som allt så länge han är långhårig”… Karln besitter för tusan en helt oemotståndlig charm till och med som tupp! Jag har genomlidit b-filmer som Lovligt byte tusen gånger om, bara för möjligheten att se hans söta lilla hästsvans guppa när han skrattar (han skrattar ofta), se honom himla med ögonen åt Goldie Hawns dumheter (hon är ofta dum), och se hans fasta rumpa knipas ihop när han blir skjuten (han blir dessvärre bara skjuten en gång, men såret måste ses över hela tiden av en massa olika fruntimmer). Och om du tror att titeln Dödligt vapen refererar till ett gevär eller dyl massförstörelsepryl; tänk om. Om du tror att titeln Dödligt vapen refererar till Martin Riggs instabila psyke; tänk om. Om du däremot tror att den hänsyftar på någon annan typ av pistol så; tänk. Blunda och fortsätt tänka. Precis så!

Och tycker du att han har spårat ut lite väl mycket nu på senare år, så har du ju alltid någon av hans sju (miljoner) avkommor att välja bland!

I sitt essé: Charmen ökar ikapp med hårsvallet, så Dödligt vapen 3, Maverick och Lovligt byte. (Va? Ingen sa nåt om filmiska kvalitéer!)

Kommentarer (10)

25. Bob Dylan (20)

Vem är han? Men för helvete…! Under sina toppar? Världens bästa låtskrivare, no question about it. Under sina dalar? Ylande, skadeskjuten katt i gränden/arg och folkilsk gubbe på gatan som stjäl godis av småbarn och lägger krokben på blinda pensionärer (och dyl beundransvärda bedrifter)

Brösthårspotential: Barren lands. Om han bara hade ett strå för varje listetta…

Uppskattat fultal: 311

Motivering: Tiden har väl inte direkt varit vänlig mot Herr Zimmerman, och Herr Zimmerman har väl inte direkt blivit vänligare med tiden. Gud måste verkligen ha granskat Bob under lupp vid något tillfälle när 60-talet led mot sitt slut; noggrant studerat varenda bångstyriga hårlock, inspekterat de smala, tunna läpparna och den beniga, oproportionerliga näsan, och låtit undslippa ett ogillande “Hrrm”, innan han lutade sig tillbaka i sin fåtölj, och – med fingertopparna tankspritt tryckta mot varandra – sade: “Quite a stew I’ve got cooking here. Now, how to best screw him over in the worst possible manner? I’m gonna fuck you up good, man! I’m gonna fuck you up reeeaaal good!”… Men jag säger som Daniel i Bridget Jones, whenever I see that wrinkled old raisin on TV, I just close my eyes and listen to all the intelligent things he says.

I sitt essé: När han sjunger Abandoned Love och Lily, Rosemary and the Jack of hearts så att hjärtat brister på mig.

 

24. Björn Dixgård (NY!)

Vem är han? Sångare, gitarrist och låtskrivare i Mando Diao.

Brösthårspotential: Just give him time, give him time.

Uppskattat fultal: 270 (Vaddå? Han är ju gift! Den mäktiga krigaren Petter-Niklas storhetstid är förbi… Den kinesiske bonden Mr Dong har såförbud på all vildhavre… osv osv osv)

Motivering: Att den här karln är född inom Sveriges gränser är en tillräcklig anledning för att jag ska kravla upp i närmaste flaggstång och ömt kyssa det blågula tyget. Åhh det känns så totalt onödigt att försöka motivera det här valet; alla har väl egna ögon att se med? Det är ju inte som att jag står här och viftar med en pekpinne utanför en bur på närmaste freakshow och försöker försvara min attraktion till Wayne Rooney direkt! Det enda som hindrar hans avancemang mot den absoluta toppen är det faktumet att jag faktiskt har träffat honom i verkligheten, och gick – ackomponjerad av dreglet som plaskade mot marken - fram till honom svävandes som på moln. Så knackade jag honom på axeln, log och kråmade mig bakom hans rygg likt en svettig, högröd Mr Collins i sitt sliskigaste essé… varpå han vände sig om och såg på mig (och rakt igenom mig) med en död, kall, oseende Mr Darcy-blick, innan han återvände till sitt sällskap.

I sitt essé: Jämt och ständigt under de senaste, och kommande, tio åren. Hrmmm. I alla fall på bild.

23. Robert De Niro (10)

Vem är han? Erkänt skådespelargeni med hundvalpsögon som dessutom var i besittning av the Midas touch under två hela decennier.

Brösthårspotential: Hela karln formligen sjuder av manligt testosteron ju! Skjortknapparna på bröstet vibrerar av den ansträngande uppgiften att försöka stänga den frodiga mattan inne. Det växer förmodligen brösthår ur öronen på honom.

Uppskattat fultal: 872. Har trots allt varit dödligt stilig i typ 45 års tid nu.

Motivering: Robert De Niro är inte taxichauffören som flippar ut totalt och börjar rensa upp gatorna på egen hand. Robert De Niro är den unga karln som står med bar överkropp framför spegeln, och vad han sedan gör eller säger saknar helt betydelse. Han var drop dead gorgeous redan i Mean Streets, fortsatte att vara det i Deer Hunter (trots ett skägg som förmodligen fick en ung ZZ Top att sitta och nicka tankfullt i tv-soffan) och är – 65 år gammal – fortfarande en mycket attraktiv karl… Att sedan det mörka håret såväl som omdömet sedan länge är spårlöst försvunnet, ja det gör ärligt talat inte så jävla mycket.

I sitt essé: Hmm. Under hela 70- och 80-talet i princip. Men framförallt när han ställer ifrån sig skogshuggaryxan och ölkruset för ett kort ögonblick och lets down his manlyman guard. (Deer hunter, Sleepers, Once upon a time in America osv osv osv)

22. Marlon Brando (NY!)

Vem är han? Mannen som gav fenomenet “sex appeal” ett ansikte på 50-talet. Den sortens skådespelare vars närvaro på scen är så påtaglig att den får dig att greppa tag i armstöden och flämta våldsamt… innan personen överhuvudtaget ens har trätt in i bild.

Brösthårspotential: Mmm. “Mmm” som i “ja” och “mmm” som i… “mmm”…

Uppskattat fultal: Fram till 1990: 573 Efter 1990: 0

Motivering: Jag satt med en tankspridd rynka mellan ögonbrynen och såg Linje lusta och undrade som bäst vart Vivien Leighs talang tog vägen efter Borta med vinden, då de mörka molnen på himmelen plötsligt skingrandes och jag såg ljuset. Jag såg ljuset, Jonathan!!! Sedan hivade jag dvd:n under armen och åkte ner till Malmö för att hälsa på tFL. Och tFL satt med en tankspridd rynka mellan ögonbrynen och såg Linje lusta med mig och undrade som bäst vart Vivian Leighs talang tagit vägen efter Borta med vinden, då hon plötsligt såg ljuset hon med. Vi såg på skärmen, på varandra, svalde hårt, och fläktade ivrigt våra upphettade kinder med varsin handflata. God created Marlon Brando, and the Karlsson sisters saw that it was good.

I sitt essé: I Linje Lusta. När han står i sönderriven tröja med muskler everywhere som någon annan man hämtad direkt ur den grekiska mytologin och vrålar det klassiska “Stellaaaaa!!!”… till ett fruntimmer som mest ser ut som om hon har sprungit head first into a frying pan. Upprepade gånger. Trappscener is the shit, mina damer och herrar!!!

21. Mal Reynolds (NY!)

Vem är han? Science fiction-världens svar på Clint Eastwood, tillika kapten på rymdskeppet Serenity i serien Firefly.

Brösthårspotential: Mängden brösthår står i skarp kontrast mot kroppens bubblande testosteroninnehåll på ett mkt onaturligt vis som bara skriiiker otillåtna medel. Jag hatar Gilette. Hate. I’m using the word hate here, about Gilette. Hate!

Uppskattat fultal: 37 (Ja om han inte släpper till ens för Inara, vem gör han det då för?!)

Motivering: Mal är allt som David Brent inte är; har allt som The Brentmeister General saknar. Vaddå? Jag måste alltså motivera mig ytterligare? Ja jag veeet, han är hämtad ur en science fiction-serie… jag borde liksom ha stängt av teven redan vid den första blinkande leksakspistolen och inte utsatt mitt arma hjärta för den svåra prövningen som denna förälskelse innebär… Hade jag bara varit född på 60-talet (och helt avsaknat allt vad smak heter) hade jag liksom lika gärna kunnat falla för Han Solo!!! Jag menar… uäck…! Fast Mals sidekick är iofs inte en hårboll direkt hämtad ur en katts innandömen (med tillhörande ljud), och han går inte heller igång på brudar med kanelsnäckor i håret, så… Gud, jag kan knappt förmå mig själv att ens börja förklara denna obegripliga attraktion. I alla fall inte utan att låta som en tolvårig pojke. Det borde inte vara häftigt när han marscherar in i det rum där hans crew har hållits tillfångatagna i flera timmar och skjuter gisslantagaren i huvudet innan denne hinner längre än till “I wa-”. Min puls borde liksom inte börja bulta snabbare när han kallar Inara för “hora” i tid och otid (med en förkärlek för otid). Men av någon anledning så tycker jag det, och av någon anledning så gör den det. Vem vet, det kanske finns en tolvårig pojke inom mig trots allt? Jag håller väl inte reda på allt jag äter heller, vad är det här, viktväktarna?

I sitt essé: När han är sådär härligt sträng och rättvis och manlig, grrr… Eller kanske när han står i sin födelsekostym mitt ute i öknen under merparten av ett helt avsnitt. Eller… Nej, nej, nej, jag vet!

(Mal) Sure. It would be humiliating. Having to lie there while the better man refuses to spill your blood. Mercy is the mark of a great man.

[lightly stabs Atherton with the sword]

(Mal) Guess I’m just a good man.

[stabs him again]

(Mal) Well, I’m all right.

och:

(Inara) What did I say to you about barging in to my shuttle?

(Mal) That it was manly and impulsive?

(Inara) Yes, precisely. Only the exact phrase I used was “Don’t.”